Walraff återuppstår

Günter Walraff är en fascinerande person. På 60-talet revolutionerade han journalistiken genom att arbeta under-cover i olika storföretag och avslöja oegentligheter. Ordet wallraffa betyder än i dag att journalister arbetar under falsk identitet. Utöver sina journalistiska gärningar har han torterats och suttit 14 månader i fängelse efter att ha demonstrerat mot militärregimen i Grekland.  Nyligen kom han ut med en ny bok Rapport från vår sköna nya värld med åtta färska reportage.

Merparten av reportagen bygger på klassiskt wallraffande. Den 70-årige Wallraff lyckas göra trovärdiga utklädnader som den somaliska flyktingen Kwami eller den 49-åriga telefonförsäljaren Michael. Han infiltrerar Lidls brödfabriker och telefonförsäljningsbolag och ger sig ut i det tyska samhället som svart och som hemlös.

Boken är spännande och visar ibland på en häpnadsväckande fräckhet. Folk som öppet är rasistiska och telefonförsäljare som öppet bedrar sina kunder. Perspektivet är jordnära och ger en vardaglig bild av livet för de som befinner sig på samhällets botten.

Upplägget på boken hade dock önskat mer. Wallraff driver i grunden en tes, att globaliseringen och liberaliseringen vridit tillbaka fackförbundens landvinningar och skapat en stor grupp som arbetar under tidigkapitalistiska förhållanden. Sex av de åtta reportagen sorterar under detta tema, men de två första i boken behandlar rasism och hemlöshet. Det passar inte riktigt in. Samtidigt är det dessa reportage som på många sätt är de mest intressanta. De bygger nästan enbart på hans egna erfarenheter som förklädd journalist, medan de övriga i boken i högre grad bygger på andrahandsuppgifter och statistik. Sådant kan andra än Wallraff göra med större finess.

Bok ger en intressant inblick i samhällets botten. Att strukturen inte är perfekt och att vissa reportage håller lägre kvalité kan man ha överseende med. Än idag finns det ingen som wallraffar så bra som Wallraff.