Recension: Det amerikanska folkets historia

Ha. Blev inte någon fart på bloggandet direkt. Här kommer dock en recension av ”Det amerikanska folkets historia”, en bok som jag fick i födelsedagspresent i år.

We are the 99 percent, skanderade demonstranterna utanför Wall street i fjol, i protest mot ett politiskt system som de upplever gynnar ett fåtal på massornas bekostnad. Men redan 1980 skrev Howard Zinn ”Det amerikanska folkets historia” där han, enligt sina egna ord, avser att beskriva historien utifrån de 99 procentens perspektiv. Det är de fattiga vita, de svarta, arbetarna, kvinnorna, indianerna och medelklassens vardag och kamp som han försöker belysa, snarare än presidenternas och de rika affärsmännens. Utgångspunkten är att USA:s historia inte är dess presidenters, utan dess folk.

Till en början är Zinns bok spännande. Det som ofta är parenteser eller bisatser i de konventionella historieböckerna lyfts upp till centrala fakta och genomgripande perspektiv. Colombus brutala slakt av indiander beskrivs utifrån resornas syfte att föra hem guld. Det amerikanska frihetskriget och självständighetsförklaringen beskrivs utifrån de fördelar som dessa gav åt de privilegierade grundlagsfäderna. Merparten av USA:s alla krig beskrivs utifrån affärsintressen. Att Colombus resor finansierades i vinstsyfte eller att grundlagsfäderna var rikemän är knappast nyheter, men när dessa fakta blir centrala för framställningen förändras historien. Det är spännande och ögonöppnande.

Emellanåt lyfts också nya fakta fram som, i alla fall jag, inte har hört förut.  Exempelvis visar Zinn att de många slavupproren i sydstaterna ofta understöddes av både vita tjänare (som också levde under slavliknande förhållanden) och fattiga vita arbetare. Genom noggrann historisk statistik visar han också de enorma deserteringar som präglat nästan alla amerikanska krig från frihetskriget och framåt.

I grunden är det en tragisk historia om de svaga gruppernas ständigt misslyckade kamp. Samtidigt bottnar den i en positiv människosyn. Historiskt är det inte vita som förtryckt svarta eller män som förtryckt kvinnor, utan en liten vit elit som förtryckt majoriteten. Även om de stora massorna enligt Zinn i många fall ger med sig och stöttar förtrycket finns det otaliga fall av motsatsen. Missnöjet bubblar ständigt under ytan.

Efter de första hundra sidorna blir boken dock plågsamt repetetiv. Efter amerikanska inbördeskriget handlar boken nästan uteslutande om strejker, arbetaruppror och misstro mot politiken från massorna, samtidigt som ledarna startar krig och genomför reformer för att kontrollera de fattiga. Förutsägbarheten är stor.

Det socialistiska perspektivet gör också att verkligheten då och då ritas om efter kartan, snarare än tvärtom. Indianerna beskrivs som genuint intresserade av jämställdhet, bland annat med stöd i att vissa indianstammar lät kvinnor rösta fram det styrande rådet av män. Samtidigt beskrivs den kvinnliga rösträtten i USA som ett sätt att kontrollera kvinnornas förtryck genom att låta dem att rösta mellan ett av två partier. Det amerikanska folkets stöd för andra världskriget ifrågasätts utifrån relativt blygsamma deserteringssiffror samtidigt som Maos revolutionsarmé utan vidare beskrivs ha ”stort folkligt stöd. Zinns måttstock är väldigt anpassningsbar.

Perspektivet döljer också de framgångar som faktiskt vunnits. Det faktum att de rika har en lika stor andel av rikedomarna idag som i början av 1900-talet framställs som att status quo har rådit under hela perioden. Men har inte den totala kakan växt ganska enormt under samma tid? 

Ju mer insatt man är i ett visst historiskt skeende, desto mer ifrågasättbar framstår också Zinns historieskrivning. Exempelvis hävdar Zinn att Kinas intåg i Koreakriget berodde på att amerikanska trupper krigade sig in över den kinesiska gränsen. Men enligt Jung Changs gedigna Mao-biografi (en tegelsten som väl utmanar Det amerikanska folkets historia) beskrivs istället hur Mao ända från start stötte Nordkoreas krig, för att vinna fördelar i ett strategiskt maktspel mot ryssarna. Efter att Nordkorea i stort sett var slaget pumpades kinesiska trupper in, mot Kim Il-Sungs önskan, och förlängde kriget i två år. Sådana diskrepanser fäller naturligtvis en skugga även över annan påstådd fakta i boken.

En delförklaring till den skeva historiebeskrivningen ligger i att Zinn aldrig verkar tänka tanken att människor – och framförallt organisationer - kan ha multipla mål och värderingar. Om en amerikansk politiker belyser hur ett visst krig är bra för affärerna tas det som intäkt för att kriget startats av affärsmässiga skäl. Men politiker har ju alltid försökt försvara sina åsikter ur en mängd olika perspektiv. Ett krig som startas av humanitära skäl har naturligtvis enklare att vinna stöd om befolkningen dessutom tror att det inte är skadligt för ekonomin.

Trots dessa invändningar är Zinns bok mycket intressant. Den belyser nya perspektiv och tar upp fakta som sällan lyfts fram i ljuset. Läses den med kritiska ögon kan den, som omslaget säger, vara ett välbehövligt motgift mot den normala historieskrivningen.

Amerikas historia är dess presidenter är ett uttryck som Zinn försöker bekämpa. I Sverige sägs ibland att Sveriges historia är dess konungars. Men precis som det bakom varje president har funnits miljontals vanliga medborgar som kämpat, gjort uppror och påverkats av presidentens beslut finns det i den svenska historien bönder, arbetare och förtryckta vars perspektiv sällan lyfts fram. Även svenska historieböcker lider av ett enormt fokus på konungar och adel. Frågan är vem som ska skriva Det svenska folkets historia?