På ett politiskt utbildningsprogram som jag en gång gick på hade man bjudit in talare från de tre stora ideologierna, liberalismen, socialismen och konservatismen, för att var för sig hålla föreläsningar om synen på människan. I praktiken presenterade alla tre exakt samma resonemang.
Som ni säkert förstår råkade talarna av någon anledning alltid företräda ideologi Z, medan de andra två tilldelades X eller Y utifrån föreläsarnas eget godtycke. Problemet låg här knappast i talarnas intelligens. De var högt uppsatta, erfarna och smarta personer. Däremot hade de drabbats av asymmetriskt intresse, en åkomma som i stort sett alla lider av.
Symptomen visar sig i form av att man, mer eller mindre medvetet, intresserar sig mer för åsikter, argument och texter av de personer som delar samma världsbild. Därmed kan man få bilden av att den egna sidans positioner är väldigt komplicerade och multidimensionella, medan motståndarnas positioner som man inte studerat lika noga förenklas till en enfaldig schablonbild.
Det är därför inte ovanligt att även intellektuella och insatta personer hyser åsikten att meningsmotståndare generellt sett är dummare medan meningsfränder är smartare.
En som uppenbart drabbats av denna sjuka är statsvetaren Ulf Bjereld, som i sitt senaste inlägg, Finns det något samhällsproblem som högern inte vill lösa med sänkta löner?, försöker sammanfatta hur olika ideologier förhåller sig till begreppen jämlikhet och frihet*. Han skriver så här:
Ideologi X anser att människan är ond. Ideologi Y anser att människan är god. Båda två fallerar eftersom människan kan vara både och. Ideologi Z tar hänsyn till detta och det är därför den enda realistiska och verklighetsförankrade ideologin.
Som ni säkert förstår råkade talarna av någon anledning alltid företräda ideologi Z, medan de andra två tilldelades X eller Y utifrån föreläsarnas eget godtycke. Problemet låg här knappast i talarnas intelligens. De var högt uppsatta, erfarna och smarta personer. Däremot hade de drabbats av asymmetriskt intresse, en åkomma som i stort sett alla lider av.
Symptomen visar sig i form av att man, mer eller mindre medvetet, intresserar sig mer för åsikter, argument och texter av de personer som delar samma världsbild. Därmed kan man få bilden av att den egna sidans positioner är väldigt komplicerade och multidimensionella, medan motståndarnas positioner som man inte studerat lika noga förenklas till en enfaldig schablonbild.
Det är därför inte ovanligt att även intellektuella och insatta personer hyser åsikten att meningsmotståndare generellt sett är dummare medan meningsfränder är smartare.
En som uppenbart drabbats av denna sjuka är statsvetaren Ulf Bjereld, som i sitt senaste inlägg, Finns det något samhällsproblem som högern inte vill lösa med sänkta löner?, försöker sammanfatta hur olika ideologier förhåller sig till begreppen jämlikhet och frihet*. Han skriver så här:
"En av de viktigaste skillnaderna mellan vänster och höger är synen på jämlikhet. Personer med vänsterideologi tenderar att uppskatta värdet jämlikhet högre än vad personer med högerideologi gör. Motsvarande skillnad återfinns inte i synen på värdet frihet (även om personer med vänster- respektive högerideologi naturligtvis kan definiera frihet på olika sätt)."
Detta är rent trams. Precis som det finns en diskussion om hur begreppet frihet ska definieras så finns det olika åsikter kring begreppet jämlikhet. Problemet är att Bjereld uppenbarligen är mycket insatt i vänsterns komplicerade diskussioner kring hur frihet kan förstås utifrån en vänsterståndpunkt, men helt har missat hur andra än hans egna gelikar tolkar begreppet jämlikhet.
Ett av de mest intressanta inläggen i diskussionen om jämlikhet är Amartya Sens bok Inequality Reexamined. Enligt Sen är alla ideologier för jämlikhet (med ett fåtal undantag såsom nazismen), men de skiljer sig åt i frågan om vad det är som ska fördelas jämlikt.
I praktiken är bilden ännu mer komplicerad i och med att dessa tre läger också kan delas in i olika undergrupper. Även om vi antar att jämlikhet i utfall enbart handlar om pengar innebär exempelvis jämlika inkomster att förmögenheter kommer att fördelas ojämlikt då olika människor kommer att göra olika val mellan sparande och konsumtion. Givet att man inte begränsar gåvor och arv kommer ojämlikheten i förmögenheter att med tiden bli extremt stor.
Det leder oss till en av Amartya Sens viktigaste poänger, att jämlikhet i en dimension innebär att vi måste acceptera ojämlikheter i de andra dimensionerna. Om vi vill bygga ett samhälle där det råder full jämlikhet i förutsättningar kommer vissa oundvikligen att lyckas bättre än andra och vi får då ojämlikhet i utfall. Om vi istället vill ha ett jämlikt utfall tvingas vi skapa ett system där vissa måste avvara resurser och livschanser till förmån för andra och vi får ojämlikhet i rättigheter.
Ur det perspektivet är alla ideologier inte bara för jämlikhet, alla ideologier är också mot jämlikhet. Eftersom man enligt Sen bara kan uppnå jämlikhet i en enda dimension innebär det att även socialdemokrater förespråkar ojämlikhet på nästan alla tänkbara sätt.
Så jo, visst finns det en het debatt även om jämlikhetsbegreppet.
* Om rubriken är allvarligt menad är den också ett exempel på asymmetriskt intresse. Ulf Bjereld ger ju själv inte exempel på något annat problem än arbetslösheten som ökad lönespridning ska hjälpa. Ett typexempel på ett samhällsproblem som högern tvärtom vill lösa med högre löner är skolan.
Samma sak gäller hans påstående om folk som ser Nato som lösningen på alla säkerhetsproblem. Jag har aldrig stött på en person med den uppfattning. Tvärtom brukar de ivrigaste Natoförespråkarna förespråka att Sverige måste stärka sitt eget försvar på ett antal olika sätt.
**Jag har svårt att placera in konservatismen i denna uppdelning men tar gärna emot förslag.
Detta är rent trams. Precis som det finns en diskussion om hur begreppet frihet ska definieras så finns det olika åsikter kring begreppet jämlikhet. Problemet är att Bjereld uppenbarligen är mycket insatt i vänsterns komplicerade diskussioner kring hur frihet kan förstås utifrån en vänsterståndpunkt, men helt har missat hur andra än hans egna gelikar tolkar begreppet jämlikhet.
Ett av de mest intressanta inläggen i diskussionen om jämlikhet är Amartya Sens bok Inequality Reexamined. Enligt Sen är alla ideologier för jämlikhet (med ett fåtal undantag såsom nazismen), men de skiljer sig åt i frågan om vad det är som ska fördelas jämlikt.
Som exempel skulle man förenklat kunna dela in den svenska politiska debatten i tre olika jämlikhetsläger.**
- Socialisterna - som vill ha jämlikhet i utfall.
- Socialliberalerna - som vill ha jämlikhet i förutsättningar och möjligheter.
- De rena liberalerna - som vill ha jämlikhet i lagstadgade rättigheter.
Det leder oss till en av Amartya Sens viktigaste poänger, att jämlikhet i en dimension innebär att vi måste acceptera ojämlikheter i de andra dimensionerna. Om vi vill bygga ett samhälle där det råder full jämlikhet i förutsättningar kommer vissa oundvikligen att lyckas bättre än andra och vi får då ojämlikhet i utfall. Om vi istället vill ha ett jämlikt utfall tvingas vi skapa ett system där vissa måste avvara resurser och livschanser till förmån för andra och vi får ojämlikhet i rättigheter.
Ur det perspektivet är alla ideologier inte bara för jämlikhet, alla ideologier är också mot jämlikhet. Eftersom man enligt Sen bara kan uppnå jämlikhet i en enda dimension innebär det att även socialdemokrater förespråkar ojämlikhet på nästan alla tänkbara sätt.
Så jo, visst finns det en het debatt även om jämlikhetsbegreppet.
* Om rubriken är allvarligt menad är den också ett exempel på asymmetriskt intresse. Ulf Bjereld ger ju själv inte exempel på något annat problem än arbetslösheten som ökad lönespridning ska hjälpa. Ett typexempel på ett samhällsproblem som högern tvärtom vill lösa med högre löner är skolan.
Samma sak gäller hans påstående om folk som ser Nato som lösningen på alla säkerhetsproblem. Jag har aldrig stött på en person med den uppfattning. Tvärtom brukar de ivrigaste Natoförespråkarna förespråka att Sverige måste stärka sitt eget försvar på ett antal olika sätt.
**Jag har svårt att placera in konservatismen i denna uppdelning men tar gärna emot förslag.
No comments:
Post a Comment