Så förvillar Skiftet om handelsavtalet med USA

Okej, det kommer kanske inte som någon jättenyhet att Skiftet (tidigare Alliansfritt Sverige) är en högborg för intellektuell ohederlighet. Sedan Socialdemokraterna tog makten har sidans främst syfte blivit att försöka slå ner på ett frihandelsavtal (TTIP) mellan USA och EU. Det är ett komplext avtal som fortfarande är under framtagande. Jag har mina farhågor för vad ett avtal skulle kunna innehålla. Skiftet, däremot, har redan bestämt sig för att vara emot.

Eftersom avtalet inte är färdigförhandlat ägnar de sig mest åt att ta upp exempel på andra handelsavtal som de anser är dåliga. Det är lite som att någon skulle vara emot en ny lag med argumentet att det finns andra lagar som är dåliga. För att spetsa till det lite ljuger och skarvar de hej vilt för att hitta exempel på dåliga frihandelsavtal.

En av deras senast artiklar heter ”7 helt absurda saker somär möjliga tack vare naiva handelsavtal” och innehåller sju exempel som, utifrån deras beskrivning, låter helt horribla. För skojs skull grävde jag ner mig lite i ett av exemplen, nummer fem. Så här skriver Skiftet.

5. Polackerna ville äga sitt eget försäkringsbolag

När den polska regeringen efter folkliga påtryckningar ställde in en planerad privatisering av det statliga försäkringsbolaget PZU lackade ett ett nederländskt företag som planerade att köpa försäkringsbolaget och stämde polska staten för den uteblivna affären. De förlikade sig, och det nederländska bolaget fick 1,6 miljarder dollar av polska medborgare för att de ville fortsätta äga sitt försäkringsbolag. Go figure.

Låter hemskt, right? Att hitta information om detta fall är inte särskilt svårt. Det finns artiklar (exempel) och det finns juridiska beslut (exempel) bara en google-sökning bort. Femton minuters research ger följande bild av vad som hänt:

Den 5 november 1999 sluter den polska staten ett kontrakt med det holländska företaget Eureko. Enligt villkoren i kontraktet köper Eureko 30 procent av det statliga försäkringsbolaget PZU, medan staten förbinder sig att senast 2001 sälja ut resterande delar av bolaget. Detta gör att Eureko kan godta ett betydligt högre pris för sina aktier, eftersom de garanteras en möjlighet att ta kontroll av bolaget i ett senare skede.

2001 förklarar polska staten sedan att de, trots kontraktet, inte tänkte sälja sin andel.

Det här får Eureko att ”lacka” (som Skiftet beskriver det). Man kan tycka att de har vissa skäl för detta. Även stater borde ju trots allt hålla de kontrakt de går in i.

Någon kompensation för detta kontraktsbrott får inte Eureko av Polen. Tvärtom tvingas de dra Polen inför domstol och först 2009, tio år efter den ursprungliga affären, nåddes en förlikning. En stor del av den ersättning (1,6 miljarder dollar) Eureko får rätt till enligt denna överenskommelse består av den utdelning på vinsten som de ändå borde ha fått för de 30 procent av företaget som de faktiskt redan har köpt.

Så.. vad ska vi säga om Skiftets beskrivning? Tja, de ljuger faktiskt inte. Den är extremt noggrant formulerad för att vilseleda så mycket som möjligt, utan att använda den rena lögnen. Intrycket från Skiftets beskrivning är att Polen beslutat att inte sälja sitt företag och att ett annat företag som inte hade med saken att göra då stämde landet. I själva verket bröt Polen ett ingånget kontrakt och vägrade betala ersättning.
Man undrar hur kreativa de har varit med de andra sex exemplen.

I diskussionerna om TTIP vimlar det för övrigt av liknande, rent förljugna, exempel. En rätt dum strategi kan man tycka eftersom det också finns ett fåtal exempel på tveksamma stämningar som det är viktigt att vi tar hänsyn till. Men Skiftets uppgift har väl aldrig varit att försöka lära sina läsare något, snarare tvärtom.