Om ett komplicerat våldtäktsfall

Då och då uppdagas det våldtäktsfall där den åtalade har friats på till synes helt bisarra grunder. En ny dom från Lunds tingsrätt verkar, vid en första anblick ha slagit ett nytt rekord. Enligt de tidningsartiklar som citeras ska rätten båda parter varit ense om händelseförloppet. Kvinnan (låt oss kalla henne A) har före och under samlaget flera gånger skrikit nej och med sin kropp försökt tvinga bort mannen. Mannen (låt oss kalla honom P) ska å sin sida ha trott att kvinnan gillade dominanssex och därför uppfattat det som en del av spelet. Eftersom han inte haft uppsåt att våldta frias han därför. Så här avslutar Metro sin artikel:

Rätten anser att det rent objektivt är bevisat att 27-åringen med våld tvingat kvinnan till sex. Det är däremot inte visat att han haft uppsåt till det, trots att partnerna inte haft någon överenskommelse om ett sexuellt spel.

Historien låter helt orimlig och har helt förklarligt lett till stora reaktioner. Politism sammanfattar det kanske bäst:

Kvinnor förväntas spendera all sin tid på att fundera på vilka ”signaler” deras val av kläder skickar och ha förståelse för hur deras frivilliga sexuella historia kan tolkas som samtycke i ofrivilliga sexuella situationer, men män förväntas inte ens pausa och fråga när en obekant person under dem skriker nej.

Men... som så ofta när en historia verkar alltför osannolik för att vara sann så finns det också i denna dom en del omständigheter som inte framkommer i mediarapporteringen. Och de förändrar bilden rätt radikalt.

Låt oss därför läsa och gå igenom vad domen faktiskt säger (något som Politism uppenbarligen inte har gjort).

Redan i inledningen av domskälen är det tydligt att tingsrätten inte anser att en P kan undkomma straff enbart genom att hävda att han inte förstod att A inte ville ha sex. I ett läge när ena parten säger nej kan det "enbart under mycket speciella omständigheter förekomma att det är fråga om missförstånd huruvida samtycke förelegat". Så vad är detta för missförstånd.

Som vanligt i våldtäktsfall så står ord mot ord. Även om många delar i både A:s och P:s överensstämmer så skiljer dem sig i stora delar.

A hävdar att de båda träffades tidigare på dagen. Hon har följt med honom hem, varvid de suttit i P:s soffa en lång stund och pratat. Under samtalet smekte då på varandra och efter ett tag gick de in i sovrummet för att ha sex. A är osäker på om hon vill ha sex och precis när P ska penetrera henne säger hon nej. P struntar i detta och penetrerar ändå. Upprepade gånger skriker A nej och försöker signalera med kroppen att hon inte vill. P verkar njuta av detta, håller henne för munnen, smiskar henne och försöker även vid ett tillfälle att penetrera henne analt. Efter samlaget försöker hon smita ut genom att säga att hon vill gå på toa. Han följer då efter henne och vill att de ska duscha tillsammans. P går in först och då smiter A ut.

Även enligt P så träffas de både tidigare på dagen. I soffan hemma hos honom diskuterar de sex och han får veta att A sysslar med mycket "udda" former av sex. De går in i sovrummet för att ha sex. När han ska penetrera henne säger A ifrån varvid han avbryter. Sedan ligger de bredvid varandra och tar på varandra en lång stund. Efter ett tag signalerar A att hon vill ha sex, genom att sära på benen. Under samlaget uppger P att han återkommande försäkrar sig om A:s samtycke, både genom att fråga henne rakt ut (varvid hon nickar) och genom andra signaler (bland annat genom att låta A ta initiativet, bland annat ska hon ha tagit tag i P:s penis och fört in den självmant). A ska också tydligt markerat var gränserna går för henne. Bland annat säger hon i från när P försöker ta av henne tröjan och när han rör sin penis runt henne anus, varvid P respekterar detta. Vid ett flertal tillfällen säger A dock nej på ett mer tyst och stönande sätt, vilket P uppfattar som en del av spelet. Det är av denna anledning som P upprepade gånger försäkrar sig om samtycke. Det förekommer också smisk och dylikt från båda sidor. När P föreslår oralsex på slutet säger A i från att hon inte längre vill, varvid de slutar. När P sedan går för att duscha smiter hon ut.

Detta är alltså de två historierna, varav ingen styrks av teknisk bevisning.

Tingsrätten konstaterar alltså att kvinnan sagt nej och att det endast under mycket speciella omständigheter då kan vara fråga om att den andra parten inte förstått att samtycke inte föreligger. De konstaterar också att det faktum att A:s protester är lågmälda inte är en försvårande omständighet, eftersom hon befinner sig i en utsatt position då P är fysiskt starkare. A:s berättelse får också stöd av vittnesmål som efteråt beskriver henne som uppriven och psykiskt mycket illamående. En detalj som får historien att bli än sorgligare är att A även sedan tidigare lider av depression och ångest.

P:s historia styrks till viss del av samtal som A haft med en nära vän dagen därpå, där hon beskrivit händelsen som ett missförstånd, snarare än en våldtäkt. Tingsrätten lägger mindre vikt vid detta samtal dels på grund av A:s mentala tillstånd och dels på grund av att vännen också kände P, varför A kan ha varit återhållsam med detaljer.

Det är onekligen lätt att ta A:s sida i detta. Det är ytterst osannolikt att en person skulle hitta på en liknande historia och hennes mentala sammanbrott efteråt tyder på att det varit en skrämmande upplevelse. Samtidigt är beviskrav högt ställda i svensk rätt. En person är oskyldig till motsatsen bevisats och i grunden står ord mot ord.

Tingsrätten konstaterar att kvinnan tvingats till sex men utifrån att mannens berättelse inte kan bortses i från, och att han enligt denna kontinuerligt inhämtat samtycke, så är det inte utom rimligt tvivel att han haft uppsåt till detta. Personligen tar jag inte för osannolikt att hovrätten kan ändra denna dom, men man hade nog behövt vara på plats i tingsrätten för att få alla detaljer och för att riktigt kunna ta ställning.

Vad som är oroande är dock hur ensidigt domen framställs i media. P:s historia, där han återkommande ber om samtycke, beskrivs överhuvudtaget inte. I stället lösrycks citat om att han trodde att hon ville. I värsta fall kan detta få unga kvinnor att tro att det därför är lönlöst att anmäla även de mest uppenbara våldtäkter.
Trots den friande domen finns det ett flertal positiva saker att lyfta fram ur domen:

1. Tingsrätten fastställer att kvinnans samtycke är centralt. Som argument för frikännande framställs specifikt det faktum att mannen, enligt sin egen berättelse, återkommande frågat om samtycke och dessutom avbrutit när kvinnan tydligt visat att hon inte velat.
2. Tingsrätten slår fast att kvinnan befunnit sig i en utsatt position och efteråt är i chock. Att ställa krav på en helt koherent berättelse, eller att hon skulle våga göra våldsamt motstånd, är inte rimligt.
3. Tingsrätten lägger ingen vikt vid kvinnans klädsel eller tidigare sexuella historia. Inte heller läggs det någon vikt vid att hon initialt skickat signaler om att hon velat ha sex.

Det är ingen trevlig dom att läsa, och den ger en dålig eftersmak. Politisms text är, trots att de inte läst domen, läsvärd och frågan är om situationen överhuvudtaget hade uppstått om den typ av samtyckeskultur de eftersträvar hade funnits. Mannen i historien har uppenbart en snedvriden bild av sig själv, kvinnor och sex.

Men den där självklara rättsskandalen är något mer komplicerad än vad tidningsartiklarna ger uttryck av.