tag:blogger.com,1999:blog-14587478583139122262024-02-06T23:42:39.414-08:00Erik HultgrenErik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.comBlogger23125tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-4219790046695914102018-02-16T05:14:00.000-08:002018-02-16T06:10:59.891-08:00Skyll på journalistisken, inte på mätningarna<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://www.shareable.net/sites/default/files/styles/blog-header-large/public/blog/top-image/newspapers_0.jpg?itok=liSlWHOs" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="729" height="246" src="https://www.shareable.net/sites/default/files/styles/blog-header-large/public/blog/top-image/newspapers_0.jpg?itok=liSlWHOs" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Flera av Mittmedias tidningar kommer sluta att rapportera om opinionsundersökningar. <a href="https://blogg.mittmedia.se/nordstrom/2018/02/13/valar-da-sager-vi-nej-till-opinionsundersokningar/#more-1763">Det meddelade chefredaktören för de aktuella tidningarna, Daniel Nordström, på sin blogg</a>. Erfarenheten visar att mätningarna "helt enkelt inte går att lita på", menar han. Nja, säger jag. Erfarenheten visar snarare att många journalister har misslyckats med att granska och återge opinionsmätningar.<br />
<br />
Typexemplet på detta är Brexit och Trump. Ironiskt nog tar Nordström själv upp dessa val som exempel på mätningarnas misslyckande. Men vi som faktiskt tittade på opinionsmätningarna, i stället för att läsa rapporteringen om dem, blev knappast förvånade över valutgången. Brexit-mätningarna visade i stort sett dött lopp, med leave-sidan i ledning i bland och remain-sidan i bland. Clinton såg visserligen ut att ha en ledning i de flesta mätningarna, men en liten och bräcklig sådan (speciellt när man tittade på delstatsnivå).<br />
<br />
Men så lät det inte i medierna. Nej, de gick totalt vilse bland självutnämnda experter, enskilda mätresultat och bettingsajternas odds. Allt som visade på seger för Clinton/remain lyftes upp. Utifrån medias rapportering kunde man nästan tro att valen redan var avgjorda, och att röstningen enbart var en formalitet. <br />
<br />
Det var tyvärr medias rapportering som helt enkelt inte gick att lita på. Opinionsinstituten gjorde ett bra jobb. Slutsatsen borde vara självklar. Det är dags för journalistisk självrannsakan och att medierna undersöker hur de kan bli bättre på att tolka och rapportera om opinionsmätningar. Tyvärr är detta knappast någon publikfriare, de flesta mätningar innehåller trots allt få säkerställda förändringar som kan ge uppseendeväckande rubriker. Samtidigt kräver det lite mer jobb.<br />
<br />
Då är det enklare att bara ge upp och sluta rapportera om mätningarna helt och hållet. Tråkigt, men om alternativet är dålig och förvanskad rapportering så är det trots allt en förbättring.<br />
<br />
</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-79406694079382275552017-01-03T09:39:00.000-08:002017-01-03T09:43:00.757-08:00Mitt bokår 2016<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Min gode vän Jesper Ahlin har än en gång sammanfattat sitt bokår med <a href="https://jesperahlin.com/2017/01/03/bokaret-2016/">ett blogginlägg över alla böcker han läste 2016</a>. Intressant och med många bra tips. Jag tänker inte vara sämre, <a href="http://erikhultgren.blogspot.se/2016/01/mitt-bokar-2015.html">detta året heller</a>.<br />
<br />
Först kan man konstatera att det har varit ett extremt bra bokår. Jag har plöjt hela <b>54 </b>böcker. En kombination av veckopendlande (och därmed många ensamma kvällar) samt möjligheten att läsa på jobbet. Båda de förhållandena har nu ändrats så det lär bli väsentligt mycket färre böcker 2017. På både gott och ont. Vissa böcker som jag har läst i jobbet, typ <em>Vart är vi på väg? Systemfel i transportpolitiken</em> kommer inte vara allt för saknade.<br />
<br />
Uppdelat i kategorier har jag läst <b>25</b> böcker om politik, <b>12</b> andra non-fiction-böcker samt <b>17</b> romaner. <b>8 </b>böcker var sådana som jag läst tidigare. En klart bättre mix än förra året då politik dominerade än mer. Jag kommer dock inte recensera alla, det pallar jag inte denna gång. Ni får i stället ett litet urval, grädden på moset, av det jag läst.<br />
<br />
<div style="text-align: left;">
<span style="color: red;"><span style="font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Böcker som gjort ett intryck</span></span></span></div>
<strong>Al<span style="font-family: inherit;">eksevitj, Svetlana. <em>Tiden second hand.</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">2015 års nobelpristagare i litteratur. Detta är en intervjubok med folk som bor i det forna Sovjetunionen. Det är spretigt, okontrollerat och mångtydigt. Intervjuerna saknar helt koppling till varandra och berättar olika historier om olika tider. Samtidigt är det denna sprudlande mångfald som är bokens själva charm. De skapar en nyanserad berättelse om livet på andra sidan Berlinmuren, och inte minst om åren runt Sovjetunionens fall.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Det är en sak intellektuellt förstå att vissa längtar tillbaka till Sovjettidens stabilitet. Det är en annan sak att konfronteras med en äldre kvinna vars hela liv slagits sönder av kriminella gäng i kaoset som uppstod. Kan verkligen rekommenderas.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Backman, Fredrick. <em>En man som heter Ove.</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">Den här har nog många redan läst. En bedårande historia om en gammal enveten man som beslutar sig att begå självmord när hans hustru dör och han sägs upp från jobbet. Men ständigt kommer det saker som stör och som skjuter upp självmordet, inte minst hans nyinflyttade grannar som, enligt Ove, är totalt värdelösa på allt praktiskt.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Hjärtvärmande och humoristiskt. Skrev om den <a href="http://www.blt.se/ledare/om-en-man-som-heter-ove-och-vikten-av-att-ha-principer/">här</a>.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Chesler, Ellen. <em>Woman of valor.</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">Den första tegelstenen bland årets rekommendationer. Boken handlar om Margaret Sanger, en av de stora kvinnorättskämparna under 1900-talet. Hon grundade det som i dag är Planned Parenthood i USA och var drivande bakom att ett fungerande p-piller togs fram och lanserades. Hennes engagemang grundades i ilska över hur hennes mors liv begränsades av en enorm barnaskara. Kvinnan är fri först när hon själv har kontroll över när och hur hon skaffar barn, var Sangers grundtes genom hela livet.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Fascinerande om en karaktär som för de flesta svenskar nog är okänd.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Daws, Gavan. <em>Shoal of time.</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">Åkte till Hawaii i juni och förberedde mig genom att plocka upp en historiebok. Shoal of time är en detaljerad berättelse om Hawaii från James Cooks ankomst till ön 1778 till 200 år senare (när boken skrivs). Det är en ständig maktkamp som bestämmer Hawaiis öde, både mellan västmakter och mellan rivaliserande kungar på själva ön. Därtill sker stora förändringar hos infödingarna själva, exempelvis slopas det sharialiknande systemet Kapu rätt snart efter västerlänningarnas intåg (dock på order av en hawaiiansk kung).</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Framförallt intressant är boken under 1900-talet. Jag gissar att det japanska inflytandet på Hawaii är rätt okänt för många svenska. När Pearl Harbor attackerades var en fjärdedel av alla hawaiianer av japansk börd. Mycket intressant!</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Fukuyama, Francis. <em>Political order and political decay.</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">Fukuyama är forskaren som famöst deklarerade "Historiens slut" när muren föll. Så blev det inte riktigt, men nu är han tillbaka med ett stort verk om hur politiska ordningar växer fram och ruttnar sönder. Detta är andra delen.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Av särskilt intresse för Fukuyama är hur våra nuvarande demokratier bygger på en mängd förhållanden som uppstått genom förtryck, krig och aggressiv propaganda, inte minst för att kunna skapa lojalitet till staten. Det här är en bok som ger perspektiv på den politiska ordning vi har i Sverige i dag, vilka grunder den bygger på och vad som skulle kunna få den att förfalla. Jag har skrivit mer om boken <a href="http://erikhultgren.blogspot.se/2016/11/det-ar-inte-etablissemanget-dumbom.html">här</a>.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Den hade dock kunnat vara hälften så lång.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Dick Harrisons slaveritrilogi</span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">Eller de två första delarna i alla fall, för det är bara dem som jag har läst. Återigen en detaljerad historieskrivning som nog innehåller mycket okänt för de flesta. Inte minst gäller detta slaveriet i Afrika och Asien innan européerna kom dit. </span><br />
<span style="font-family: inherit;">Boken vänder på många av våra invanda föreställningar om slavar. Exempelvis har de inte alltid befunnit sig längst ner i samhällets hierarki. Det är något nytt som kommit med vår moderna uppfattning av frihet som högsta ideal. Förr har slavar kunnat avancera till samhällets absoluta topp, och även styra över fria män och kvinnor. Historiskt har det också varit vanligt att folk gått in och ut ur slaveri, exempelvis som betalning för en skuld.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Den andra boken skriver också ingående om den nordafrikanska slavhandeln med européer under 1500-1800-talet, och om den inomafrikanska slavhandeln. Den transatlantiska slavhandeln avhandlas också, men det är mer sådant som man redan känner till.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Skrev lite om boken <a href="http://erikhultgren.blogspot.se/2016/01/vilken-skuld-bar-afrikanerna-for.html">här</a>.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Gustafsson, Lars. <em>Tennisspelarna.</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">En kort liten roman vars riktning är rätt oklar. Vi leds in i en tankspridd röra om en svensk gästprofessor i USA, som beskriver allt från tennisbollens dynamik på tennisbanan till en märklig berättelse om en superdator som ska försöka få fram nya uppgifter om Strindbergs Inferno. Det är många allegorier i denna bok, många går en nog förbi, men boken suger ändå tag i en.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Haidt, Jonathan. <em>The righteous mind</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">En av de bästa böckerna om ideologi jag läst. En av de bärande utgångspunkterna känns igen från många andra kontemporära tänkare, nämligen att vi formar våra åsikter instinktivt och att logiken sedan rättfärdigar dem. Känsla kommer före fakta.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Haidt kombinerar detta med att identifiera sex etiska "smaker" som olika människor känner olika starkt för, rättvisa, frihet, omtanke, auktoritet, lojalitet och "helighet". Hur du står på den ideologiska skalan bedöms till stor del av hur du värderar dessa smaker. Många icke konservativa politiker missar helt de senare tre, och kan därför inte tillfredsställa många väljare.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Haidt noterar att det finns en speciell typ av person som han kallar WEIRD (western, educated, industrial, rich and democratic) som skiljer sig kraftigt från andra. Lackmustestet han använder är att fråga huruvida det borde vara lagligt att ha sex med en död kyckling som man har köpt i matbutiken. För nästan alla människor i världen är detta helt oacceptabelt. En liten utbildad elit i västvärldens stora städer svarar att de själva aldrig skulle göra det, men att det inte borde förbjudas då det inte kränker någons frihet. Denna "elit" har väldigt svårt att förstå resten av samhället.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Denna bok är väldigt bra om man ska förstå bakgrunden till andras tänkande mer på djupet, och skapa sig en förståelse för hur människor kan tänka olika.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<b><span style="font-family: inherit;">Hammer, Joshua. <em>Bad-ass librarians of Timbuktu.</em></span></b><br />
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">En nyutgiven bok. Vet inte om den finns i Sverige än. Handlar om Abdel Kader Haidara, en man som vigt sitt liv åt att samla böck<span style="font-family: inherit;">er och manuskript från Mali och i synnerhet från Timbuktu, som på 1500-talet var ett världscentrum för <span style="white-space: pre-wrap;">poesi, akademi och litteratur. När jihadisterna tar över staden ställs han inför den enorma uppgiften att smuggla ut alla 350 000 böcker för att förhindra att de bränns.</span></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; white-space: pre-wrap;">Historien i sig är väldigt spännande, men blir än bättre av att boken pendlar mellan denna och att berätta både nutids- och dåtidshistoria om Mali för att sätta den i ett gediget sammanhang.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit; white-space: pre-wrap;">Borde vara på mångas läslistor, speciellt eftersom Sverige har soldater i Mali, på den just nu dödligaste FN-insatsen i världen. Skrev om den <a href="http://www.blt.se/ledare/sa-raddades-370-000-bocker-undan-jihadisterna/">här</a>.</span></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">King, Stephen. <em>22/11 1963</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;"><em></em>En fantastisk roman om en lärare, Jake Epping, som hittar ett tidshål som skickar honom tillbaka till ett specifikt datum 1959. Att gå fram och tillbaka är inget problem, men varje gång han återvänder till 1959 så nollställs historien. Jake bestämmer sig för att använda denna möjlighet till att rädda John F Kennedy från att mördas.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Det finns bara två problem. Tack vara "fjärilseffekten" kan minsta påverkan på historien få stora konsekvenser så han måste i övrigt försöka vara så diskret som möjligt i fyra år. Dessutom vill historien inte ändra på sig, så den kommer göra allt för att stoppa Jake från att lyckas.</span><br />
<span style="font-family: inherit;">Boken är väl researchad, spännande och innehåller en mycket bra skönlitterär story. Mycket rekommenderad läsning.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><em></em><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><strong>Linden, David. </strong><em><strong>Hemming Gadh</strong>.</em></span><br />
<span style="font-family: inherit;">En berättelse om en mäktig, men hyfsat okänd, gestalt under Vasatidens Sverige. Hemming Gadh är en karaktär som hämtad ur Game of Thrones. Maktspelet kan han väl, men till slut trampar han fel. Jämfört med mina andra rekommenderade historieböcker är denna betydligt kortare och passar bra som "bussbok".<em></em></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><em></em><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Shafak, Elif. <em>Bastarden från Istanbul</em></span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">En bok om kulturkrockar, identiteter och om att finna sin plats i ett Istanbul i ständig dynamik mellan det nya och gamla. Shafaks styrka är person- och miljöskildringarna som är fantastiska.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Kim, Il Sung. <em>Master of leadership.</em></span></strong><br />
<div style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: left;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-style: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;">En smått bisarr bok om Kim Il Sung, utgiven av nordkoreanska staten på engelska. Kim Il Sing åker runt till städer, fabriker, musiker, bondgårdar med mera och berättar hur saker ska gå till. Folk lyder honom och allt blir perfekt. Femårsplanen nås på halva tiden. Folk i andra länder ser upp till Nordkorea och gör allt för att fly dit. USA ockuperar Sydkorea.</span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span id="docs-internal-guid-bbbd4f84-6560-85f8-5c9a-9868c267e622"><span style="vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;">Det är kort och gott en propagandabok som är för skruvad för att tas på allvar. Men en spännande insikt i en ding ding värld.</span></span></span></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<strong><span style="font-family: inherit;">Tegnér, Esaias. <em>Brev</em>.</span></strong><br />
<span style="font-family: inherit;">Slutligen rekommenderar jag den här, mycket korta, godbiten bestående av brev som Tegnér skickat till diverse vänner och bekanta. Läste också en diktbok, men tycker hans lek med språket och hans fantasi kommer till bättre nytta här. Dessutom är han bitskare i privat konversation.</span><br />
<br />
<span style="color: red; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: large;">Något mer att säga?</span><br />
Nej, egentligen inte. Utöver dessa böcker har jag njutit av tre Bo Balderson-böcker. Dessa 70-talsdeckare håller än, med den absurda huvudkaraktären Statsrådet som är en justitieminister som mest ägnar sig åt att springa runt och lösa mord. Lite här och där finns små extrakapitel som är ren satir, de är ofta de bästa. I "Mord herr Talman" tvingas tas Statsrådet till fånga av en paraguyansk flykting som vill fly vidare till Sovjet för att uppleva en äkta kommunistisk diktatur. I ett försök att bli frisläppt måste Ståtsrådet övertyga honom om att söka asyl i Sverige, och att vårt land därför är en bättre hemvist Sverige för en övertygad kommunist. Roligt, och väldigt träffsäkert.<br />
<span style="color: red; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: red; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: large;">Mitt bokår</span><br />
Aleksevitj, Svetlana. <em>Tiden second hand.</em><br />
Alfredsson, Hans. <em>Attentatet i Pålsjö skog.</em><br />
Backman, Fredrick. <em>Britt-Marie var här.</em><br />
Backman, Fredrick. <em>En man som heter Ove.</em><br />
Balderson, Bo. <em>Mord, herr talman!</em><br />
Balderson, Bo. <em>Partiledaren avgår med döden</em>.<br />
Balderson, Bo. <em>Statsrådet och döden.</em><br />
Bjereld, Ulf, et al. <em>Förhandla eller DÖ.</em><br />
Bomberg, Elizabeth. <em>Green parties and politics in the european union.</em><br />
Butler, Eamonn. <em>Klassisk liberalism.</em><br />
Chesler, Ellen. <em>Woman of valor.</em><br />
Daws, Gavan. <em>Shoal of time.</em><br />
Ekendahl, Staffan. <em>Abraham Lincoln: hans liv och tid.</em><br />
Eriksson, Gunnar. <em>Västerlandets idéhistoria 1800-1950.</em><br />
Flam, et al. <em>Vart är vi på väg? Systemfel i transportpolitiken</em>.<br />
Fröding, Gustaf. <em>Staffan Bergsten.</em><br />
Fukuyama, Francis. <em>Political order and political decay.</em><br />
Gustafsson, Lars. <em>Tennisspelarna.</em><br />
Gustafsson, Lars. <em>En biodlares död.</em><br />
Haidt, Jonathan. <em>The righteous mind</em><br />
Hakelius, Johan. <em>Rule Britannia.</em><br />
Hammer, Joshua. <em>Bad-ass librarians of Timbuktu.</em><br />
Hannah, Sophie. <em>Monogrammorden.</em><br />
Harrison, Dick. <em>Slaveri, forntiden till renässansen.</em><br />
Harrison, Dick. <em>Slaveri, 1500-1800</em>.<br />
Hayek, Friedrich. <em>Vägen till träldom</em>.<br />
Hedlund, Maria. <em>Demokratiska genvägar.</em><br />
Johansson, Mats (red). <em>Trolltider</em><br />
Jonnergård, Gustaf. <em>Så blev det Centerpartiet.</em><br />
King, Stephen. <em>22/11 1963</em><br />
Larsson, Hans Albin. <em>Grön idé: ekohumanismen.</em><br />
Linden, David. <em>Hemming Gadh.</em><br />
Ljunggren, Stig-Björn. <em>Folkhemskapitalismen</em>.<br />
Mattsson, Titti och Vinnerljung, Bo. <em>Barn i familjehem.</em><br />
Moberg, Vilhelm. <em>Berättelser ur min levnad.</em><br />
Nilsson, Ingar. <em>Hallon.</em><br />
Nilsson, Ingar. <em>Rabarber.</em><br />
Ohlsson, Per. <em>100 år av tillväxt.</em><br />
Richardson, Dick et al. <em>The green challenge.</em><br />
Sanandaji, Nima. <em>The Nordic gender equality paradox.</em><br />
Sanandaji, Nima och Fölster, Stefan. <em>Framtidens jobb.</em><br />
Shafak, Elif. <em>Bastarden från Istanbul.</em><br />
Shafak, Elif. <em>Flea Palace.</em><br />
Shull, Tad. <em>Redefining red and green.</em><br />
Strömberg, Maggie. <em>Vi blev som dom andra.</em><br />
Kim, Il Sung. <em>Master of leadership.</em><br />
Swint, Kerwin. <em>Mudslingers. The twenty-five dirtiest political campaigns of all time.</em><br />
Talshir, Gayil. <em>The political ideology of green parties</em>.<br />
Tegnér, Esaias. <em>Antologi.</em><br />
Tegnér, Esaias. <em>Brev</em>.<br />
Teorin, Johan. <em>Skumtimmen.</em><br />
von Schwering, Alexandra (red). <em>Den dolda kvinnomakten.</em><br />
Wilderäng, Lars. <em>Midvintermörker.</em><br />
Wigorts Yngvesson, Susanne. <em>Frihet till samvete.</em><br />
<br />
<br /></div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-47463243181105777852016-11-21T08:17:00.000-08:002016-11-21T08:26:59.066-08:00Det är inte etablissemanget, dumbom<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal">
Det gror ett missnöje bland västvärldens väljare mot hur
deras länder fungerar. En allmän känsla av förfall och försämring har spritt
sig. Finns det skäl för detta missmod?</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Ja, svarar Francis Fukuyama i <i>Political order and political decay</i>, den andra delen av hans
tegelstensverk om hur moderna stater har kunnat skapas. Det finns tecken på att
våra demokratier i dag fungerar sämre än tidigare. Att genomdriva ny
lagstiftning har blivit allt mer tidsödande och svårare. När det väl görs är
den oftast mer komplex, dyrare och svårare att implementera än tidigare. Politikerna
beslutar mindre och när de beslutar blir det allt mer sällan som de hade tänkt
sig, för att uttrycka det enkelt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Särskilt långt har denna utveckling enligt Fukuyama gått i
USA. Detta vill han förklara med ett antal faktorer. Den ena är den långtgående
maktdelningen, inte bara mellan senat, representanthus, president och högsta
domstol, utan också mellan lokal nivå, delstatsnivå och federal nivå. När det
fanns en större samsyn kring politiken fungerade detta, men i dagens polariserade
värld skapar det i stället dödlägen där mängden möjliga nejsägare med veto blir
otaliga. Reformer blir nästan omöjliga att genomdriva, och när de väl går
igenom är de sönderpepprade av undantag och detaljregleringar för olika
särintressen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den andra förklaringen finner han i juridifieringen av
politiken. Sedan 60-talet har Högsta Domstolen i USA tagit en allt mer
aktivistisk roll i att förändra politiken. Från svensk sida upplevs detta ofta
som något bra. Segregering, aborter och homoäktenskap är exempel på frågor där
USA:s högsta domstol i ett slag förändrat politiken till det bättre. Politiska
rörelser arbetar i dag medvetet med att försöka genomdriva sina krav via
juridiken, vilket minskar möjligheten för väljarna att påverka och skapar ett
otydligt ansvar för landets färdväg. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Samtidigt har politiker varit förtjusta i att skapa
rättighetslagstiftningar där domstolarna getts en avgörande roll i att dra de
exakta gränserna. Typexemplet i Sverige är LSS, där det blivit upp till
domstolarna att tolka lagen för vem som ska ha rätt till personlig assistans.
Svåra avvägningar mellan behov och resurser har därmed förskjutits till icke
valda jurister, som allmänt saknar både kompetens och förtroende för detta.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den tredje förklaringen finner han i att man försökt skapa
mer transparens och inflytande i politiken, exempelvis genom fler
folkomröstningar, fler öppna möten och försökt att låta medborgare tycka till
direkt om lagstiftning. Eftersom gemene man varken har tid eller möjlighet att
sätta sig in i detaljerade policyfrågor skapar detta i allmänhet bara större
makt för särintressen och gör politiken till mer av ett regisserat samtal än en
öppen dialog.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Denna analys är bekymmersam ur ett svenskt perspektiv,
eftersom vårt eget system mer och mer har rört sig i en amerikansk riktning.
Rättighetslagstiftningarna blir fler. Med EU har vi fått ett komplext system med
ökad maktdelning och där ansvaret för lagstiftning ligger delat på flera
nivåer. Vi binds av allt fler internationella avtal och konventioner och även i
Sverige finns en ökad tro på transparens och direkt medborgarinflytande. Kanske
är det i själva verket dessa rörelser som skapat missnöje med demokratin, genom att det gör den mindre välfungerande?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag är inte helt säker på vad jag anser om Fukuyamas analys
än, men den är onekligen intressant. Inte minst som en motvikt mot den
sedvanliga förklaringen, nämligen att det finns ett ”etablissemang” av
människor som inte förstår vad så kallat ”vanligt folk” tycker och vill ha.
Fukuyamas analys pekar på att problemet kanske inte är människorna i systemet,
utan att systemet i sig blivit mer och mer dysfunktionellt oavsett vilka
personer man stoppar in i det. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Kruxet är naturligtvis att hans analys är komplex, och att reformer
av beslutssystem sällan är några valvinnare. Enklare är det då att försöka
rösta in ”outsiders” som lovar förändring. Historiskt har det sällan funkat och
om Fukuyama har rätt kommer det inte göra det nu heller.<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
I stället krävs det mer komplexa reformer av staten, och inte minst en rejäl funderare på hur EU-nivån ska förhålla sig
till de enskilda länderna. Mer om det blir det kanske en annan gång.<o:p></o:p></div>
</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-24833663364318374802016-11-08T23:50:00.000-08:002016-11-10T04:19:41.235-08:00Om du trodde mätningarna visade säker Clintonvinst lever du i en bubbla<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Så Trump vann valet. Skit, anser jag, men den mer djuplodande analysen av vad det innebär överlåter jag för tillfället åt andra. Däremot kan jag störa mig på den enorma förvåning som uttrycks nu på morgonen, och inte minst på alla som verkar tro att opinionsundersökningarna pekade på att allt var packat och klart för Clinton.<br />
Det gjorde de inte. <br />
Om du ändå trodde så pekar det på minst en av två faktorer.<br />
1. Att du lever i en filterbubbla av medier som enbart ger dig den fakta som du vill ha.<br />
2. Att du har en så stark "confirmation bias" att du glömmer bort all fakta som talar emot det du tror.<br />
Samma sak gäller för övrigt alla som tror att allt tydde på vinst för stanna-sidan i Brexitomröstningen.<br />
<br />
Låt oss börja med att titta på Brexit. Hur klart var det egentligen i förväg? Ja, här har ni sammanvägda poll of polls i Storbritannien dagarna före omröstningen, och slutresultatet:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLRhAwcJ7S6n_Rnm1D3w7nzj5Of2b5yiQtzShgGqVCxoOL_YlHJfqyEKPQpfPL1-f4s3gIk83PV7oiRqNNl6j6vDX8cz6YiyA-x3e6HMhYRcH7Fr1i_IwcgNAJ8XNRi8tEN2MlMyHHjMAd/s1600/Brexit.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLRhAwcJ7S6n_Rnm1D3w7nzj5Of2b5yiQtzShgGqVCxoOL_YlHJfqyEKPQpfPL1-f4s3gIk83PV7oiRqNNl6j6vDX8cz6YiyA-x3e6HMhYRcH7Fr1i_IwcgNAJ8XNRi8tEN2MlMyHHjMAd/s400/Brexit.png" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Som ni ser så ledde lämna-sidan bara fyra dagar före omröstningen, och fem dagar före låg poll of polls på exakta valresultatet. Sju dagar innan hade Brexit-sidan ett större övertag i mätningarna än de fick i valet. Remain ökade något i slutet, men det gav långt ifrån någon komfortabel ledning. Allt tydde med andra ord på ett jämnt val som kunde gå hur som helst.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Så hur har det sett ut i USA-valet? Ja, vi vet ju inte slutresultatet än, men även om Clinton ser ut att förlora presidentposten så ser hon faktiskt ut att få fler röster. Runt 1,3-1,4 procent mer än Trump. Jag sätter 1 procent som en konservativ gissning. Hur förhåller det sig till poll of polls? Använder här Realclearpolitics sammanvägning där alla kandidater (även tredjepartikandidater) är med:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisq2B5CvIfzl2AeFkjiEgMHJhauSextdoaLY7OOWqifzM8m50r_BNk2wBSjgLfLEDHzhqvSK6Z0A5VNrr0HUu8KB9pDhUO26lypKQf_y6wcGzWFV08wLfJuGheuqvww0SuX7n-qQFaixpy/s1600/Clinton.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisq2B5CvIfzl2AeFkjiEgMHJhauSextdoaLY7OOWqifzM8m50r_BNk2wBSjgLfLEDHzhqvSK6Z0A5VNrr0HUu8KB9pDhUO26lypKQf_y6wcGzWFV08wLfJuGheuqvww0SuX7n-qQFaixpy/s400/Clinton.png" width="400" /></a></div>
<br />
Ja, Clinton ledde visserligen hela tiden, men beroende på vad slutresultatet nu blir visade mätningarna några dagar före valet inte mer än en 0,5, till 1 procentenheter fel. Jämför man poll of polls dagen innan valet så ser Clinton ut att ha överskattats med 2 procentenheter. Som jämförelse fick Obama 3,3 procentenheter mer i valet 2012 än opinionsmätningarna visade.<br />
<br />
Men, men, invänder kanske någon. Alla de där beräkningarna av hur elektorerna skulle fördelas då? Jo, även de visade på ett val som skulle bli väldigt jämnt. Nate Silver på <a href="http://fivethirtyeight.com/">Fivethirtyeight</a> är en av de mest ansedda. Hans modell visade på ungefär en tredjedels chans för Trump att vinna. Som att slå en femma eller sexa på en tärning. Inget man kan räkna med, men inte heller osannolikt. <br />
<a href="http://www.realclearpolitics.com/epolls/2016/president/2016_elections_electoral_college_map.html">Realclearpolitics</a> är ett annat av de mest ansedda instituten. Deras beräkningar visade att Clinton bara hade 203 säkra elektorer. Hon ser ut att få 233. <br />
Hela 171 elektorer bedömde de som "Toss ups", de kunde gå åt vilket håll som helst. Trump vann en övervägande del av dem, vilket alltså var ett fullt sannolikt scenario enligt modellerna.<br />
<br />
Problemet? Media plockar ut och visar vissa undersökningar för sig. Ibland gör de reportage på helt andra mått, som vadslagningsodds och liknande. Sedan delas artiklarna friskt på sociala medier, där supportrarna mest delar de artiklar som visar att deras egen kandidat vinner.<br />
<br />
Så till nästa val: sluta klaga på dåliga opinionsmätningar och fundera ett tag över mediebubblan som du själv lever i.</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-43228562202493220242016-10-10T12:07:00.003-07:002016-10-10T12:14:03.763-07:00Varför är våra politiker så dåliga retoriker?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jaha, så har det varit ännu en partiledardebatt i Agenda. Jag lyckades hålla mig vaken hela debatten, om än ofokuserad sista halvan. När jag pratar med folk som inte lever i den politiska bubblan uppfattas det som något av en bedrift.<br />
<br />
Men nånting är märkligt i svensk politik. Aldrig har partierna använt sig av så många kommunikatörer, mediatränare, talskrivare och marknadsföringsfolk. Troligtvis har det inte heller tidigare varit så mycket fokus på politikens yta. Alltså borde man förvänta sig att dagens politiker är skickligare än någonsin på det kommunikativa.<br />
<br />
I stället är det tvärtom.<br />
<br />
Av söndagens partiledardebatt att döma verkar alla ha fått samma tips: "<b>Dina få minuter i rampljuset är värdefulla, så tryck in så många inövade ord och talepunkter du kan"</b>. Resultatet blir en störtflod av ord och budskap som ingen orkar ta till sig.<br />
<br />
Värst i klassen är Anna Kinberg Batra. Inte sällan lyckades hon med konststycket att först ställa en fråga till Löfven, för att sedan direkt ställa en ny på ett helt annat ämne. Och sedan en ny till. I samma anförande. Tur för Löfven som då kan välja vilken han ska svara på. Batra, och alla andra, hade tjänat på att sakta ned sitt tempo och fokusera varje anförande på att driva igenom en enda poäng.<br />
<br />
Kanske ska man beskylla formatet? När åtta partiledare ska debattera en handfull frågor blir det inte många minuter per person och fråga. Än mindre blir det när de andra partiledarna ständigt försöker avbryta en. Den enda som verkar ha hittat en fruktbar nisch i formatet är Jimmie Åkesson som står tyst och inte säger någonting. Till slut måste programledarna avbryta de andra och ge honom ordet. Då kan han lugnt och oavbrutet driva hem sin poäng.<br />
<br />
Sen är inte heller han något under av variation, utan använder samma talepunkter i debatt efter debatt. Exempelvis måste han minst en gång klaga på att de andra partiledarna låter likadant i varje debatt. Smaka på den ironin.<br />
<br />
Men det var ju inte bara Sverige som hade debatt i går, utan även USA. Där vet kandidaterna åtminstone vad som är effektiv retorik. Sen hade man hoppats att de av moraliska skäl hade undvikit de fulaste knepen, men det får man kanske leva med.<br />
<br />
Vid ett tillfälle fick båda svara på frågan om vilken egenskap de beundrade mest hos sin motståndare. Clinton svarade att Trump är en god förälder. Trump svarade att Clinton är en fighter som aldrig ger upp. Det tyckte jag belyste hur duktiga de är som retoriker.<br />
<br />
Fundera på vad de hade svarat om de i stället hade fått frågan om vilken egenskap de är mest stolta över hos sig själva. Jag gissar att svaren hade blivit de samma. Clinton hade berömt sitt eget föräldraskap, Trump sin "fighting spirit". Båda fick alltså en fråga om den andra, men valde i stället att förstärka bilden av sig själv, genom att prata om vad de själva tycker är viktigt. Smart.<br />
<br />
Dessutom gjorde de det på ett tillräckligt elegant sätt för att det inte skulle vara uppenbart.</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-85783598424144293562016-08-29T08:22:00.000-07:002016-10-24T00:01:27.639-07:00Nej Cornucopia, nya regioner är inte en politisk kupp<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Enligt bloggaren Lars Wilderäng är den pågående regionreformen <a href="http://cornucopia.cornubot.se/2016/08/regionkuppen-nya-regionerna-ger.html">en politisk kupp för att öka de rödgrönas makt i landet</a>. Enligt hans uträkningar kommer de borgerliga bli störst i bara 1 av 6 storregioner, jämfört med att de i dag styr fem av 21 landsting. Många har hört av sig till mig om detta. I mars skrev jag nämligen en artikel på rakt motsatt tema: "<a href="http://www.blt.se/ledare/svenska-politiker-usla-pa-gerrymandering/">Svenska politiker är usla på gerrymandering</a>". Enligt de uträkningar jag gjorde då såg de rödgröna tvärtom ut att förlora lite på reformen.<br />
<br />
Hade jag fel? Nej.<br />
<br />
Hela Wilderängs poäng bygger på en enda vilseledande manöver. Före-kartan visar faktiska styrande koalitioner, medan efterkartan i stället visar vilket block som är störst. Han jämför äpplen och päron.<br />
<br />
Ett flertal av de landsting där de rödgröna är störst i dag blir därför blåa på hans före-karta, eftersom de styrs av de borgerliga i koalition med Miljöpartiet. Detta gäller alla de tre landstingen som kommer ingå i en framtida västregion (Västra Götaland, Halland, Värmland). Gissningsvis kommer Miljöpartiet, som ju styr med de borgerliga i alla de tre landstingen i dag, även göra det i en storregion. Om västregionen blir blå i stället för röd faller hela Wilderängs inlägg!<br />
<br />
Som min uträkning visar hade alliansen med 2010 års valresultat dessutom blivit störst i 4 av 6 regioner. Kuppen skulle bli ytterst tillfällig med andra ord.<br />
<br />
Det som snarare är intressant med regionindelningen är hur svårt det lär blir att skapa starka majoriteter i dem. Enbart Norrland ser ut att få en stabil majoritet (rödgrön sådan), men även den lär vara hotad på ett decenniums sikt. Viktigare än var strecken på kartan dras lär därför bli vilka partier som är villiga att samarbeta med varandra.<br />
<br />
I ett valsystem med flera politiska block blir vågmästaren kung.</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-49772754729891896792016-08-18T04:44:00.000-07:002016-08-18T04:44:38.633-07:00En titt in i kucko-land<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Min acklimatisering till livet som amatörtyckare (d.v.s en som inte får betalt) går långsamt. I dag satte jag mig ner och läste "Kim Il Sung - Master of leadership" för skojs skull. En fantastisk bok från 1976 utgiven av staten Nordkorea. Själv vill jag ge den ett annat namn, baserat på en<a href="http://kimjongillookingatthings.tumblr.com/"> känd blogg om Kim Il Sungs barn och tronarvinge</a>. Mitt namn på boken blir: "The beloved and respected leader comrade Kim Il Sung is not only looking at thing".<br />
<br />
Dock börjar boken med ett antal bilder där Kim Il Sung tittar på saker. Titta särskilt på bildtexten, det här med titlar är viktigt:<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiMUfLbtihcOF0ts0ov5vZ73BZK90o_E-9sr9IZvNVurw9iuJS1-LrjiJj4szAaNrKusFBRv94hXgtSv4QMSxHtCA51_78V4Emliq2xst9FVldQWD4Do5AhI4ztVSxhky_55QlRcMQW_fh/s1600/1.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiMUfLbtihcOF0ts0ov5vZ73BZK90o_E-9sr9IZvNVurw9iuJS1-LrjiJj4szAaNrKusFBRv94hXgtSv4QMSxHtCA51_78V4Emliq2xst9FVldQWD4Do5AhI4ztVSxhky_55QlRcMQW_fh/s1600/1.jpg" /></a><br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiMUfLbtihcOF0ts0ov5vZ73BZK90o_E-9sr9IZvNVurw9iuJS1-LrjiJj4szAaNrKusFBRv94hXgtSv4QMSxHtCA51_78V4Emliq2xst9FVldQWD4Do5AhI4ztVSxhky_55QlRcMQW_fh/s1600/1.jpg" imageanchor="1"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj39_KyaIPRmWFjs87_TRafCFtvueGAbNxkcnlS6lprsVX3clAlZqH8cyOL3OUGg6h6KW5jFH0hBtU9Rtmdr-bSsmAPLDjuKzd8zdnnrt-E4JWquFkBDwVq6pIkcHeoTDDVVcjxjhTeLNZs/s1600/2.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj39_KyaIPRmWFjs87_TRafCFtvueGAbNxkcnlS6lprsVX3clAlZqH8cyOL3OUGg6h6KW5jFH0hBtU9Rtmdr-bSsmAPLDjuKzd8zdnnrt-E4JWquFkBDwVq6pIkcHeoTDDVVcjxjhTeLNZs/s1600/2.jpg" /></a><br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS9ZPatyE1Jx32NDxbyZcsntWFeQM4UkBmrOacoJ9LgP6V106bs8Rx0ejoBPKlm7Xtv9osu62i8_2G5r1i-orfIVpK7RVBp3mseg2ulZVyNE3_f2LnZjITwl2P_QY1KJmhYXQ9gveKvouC/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS9ZPatyE1Jx32NDxbyZcsntWFeQM4UkBmrOacoJ9LgP6V106bs8Rx0ejoBPKlm7Xtv9osu62i8_2G5r1i-orfIVpK7RVBp3mseg2ulZVyNE3_f2LnZjITwl2P_QY1KJmhYXQ9gveKvouC/s1600/5.jpg" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiMUfLbtihcOF0ts0ov5vZ73BZK90o_E-9sr9IZvNVurw9iuJS1-LrjiJj4szAaNrKusFBRv94hXgtSv4QMSxHtCA51_78V4Emliq2xst9FVldQWD4Do5AhI4ztVSxhky_55QlRcMQW_fh/s1600/1.jpg" imageanchor="1"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj39_KyaIPRmWFjs87_TRafCFtvueGAbNxkcnlS6lprsVX3clAlZqH8cyOL3OUGg6h6KW5jFH0hBtU9Rtmdr-bSsmAPLDjuKzd8zdnnrt-E4JWquFkBDwVq6pIkcHeoTDDVVcjxjhTeLNZs/s1600/2.jpg" imageanchor="1"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUHNdpP2pUzh06uwrG2E5KQBZWJFIrV_hpHxoqqnjTE2moQEMqrej8JucnOekTzlvBxFU_vI-NvFCxg3o_5D1mafV5KPGFv_Sy4TxygGWR8AHg__uXPE-ZglSHkzu-vi7JCLznPcrWHnxK/s1600/3.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUHNdpP2pUzh06uwrG2E5KQBZWJFIrV_hpHxoqqnjTE2moQEMqrej8JucnOekTzlvBxFU_vI-NvFCxg3o_5D1mafV5KPGFv_Sy4TxygGWR8AHg__uXPE-ZglSHkzu-vi7JCLznPcrWHnxK/s1600/3.jpg" /></a><br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiMUfLbtihcOF0ts0ov5vZ73BZK90o_E-9sr9IZvNVurw9iuJS1-LrjiJj4szAaNrKusFBRv94hXgtSv4QMSxHtCA51_78V4Emliq2xst9FVldQWD4Do5AhI4ztVSxhky_55QlRcMQW_fh/s1600/1.jpg" imageanchor="1"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj39_KyaIPRmWFjs87_TRafCFtvueGAbNxkcnlS6lprsVX3clAlZqH8cyOL3OUGg6h6KW5jFH0hBtU9Rtmdr-bSsmAPLDjuKzd8zdnnrt-E4JWquFkBDwVq6pIkcHeoTDDVVcjxjhTeLNZs/s1600/2.jpg" imageanchor="1"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUHNdpP2pUzh06uwrG2E5KQBZWJFIrV_hpHxoqqnjTE2moQEMqrej8JucnOekTzlvBxFU_vI-NvFCxg3o_5D1mafV5KPGFv_Sy4TxygGWR8AHg__uXPE-ZglSHkzu-vi7JCLznPcrWHnxK/s1600/3.jpg" imageanchor="1"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjphOSa5pMo2naNiMmeWVJCEolHY4e71YEGVnyuUaOML5shyKXGs570Yjti4gScNJUgoJ81tahSk2w68wdHIXXl-6kSqMnkdimxeZhifXOm8igOzo5qU6ZRkLHcdekvK_zlXw8NLUziLeZB/s1600/4.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjphOSa5pMo2naNiMmeWVJCEolHY4e71YEGVnyuUaOML5shyKXGs570Yjti4gScNJUgoJ81tahSk2w68wdHIXXl-6kSqMnkdimxeZhifXOm8igOzo5qU6ZRkLHcdekvK_zlXw8NLUziLeZB/s1600/4.jpg" /></a><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiMUfLbtihcOF0ts0ov5vZ73BZK90o_E-9sr9IZvNVurw9iuJS1-LrjiJj4szAaNrKusFBRv94hXgtSv4QMSxHtCA51_78V4Emliq2xst9FVldQWD4Do5AhI4ztVSxhky_55QlRcMQW_fh/s1600/1.jpg" imageanchor="1"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj39_KyaIPRmWFjs87_TRafCFtvueGAbNxkcnlS6lprsVX3clAlZqH8cyOL3OUGg6h6KW5jFH0hBtU9Rtmdr-bSsmAPLDjuKzd8zdnnrt-E4JWquFkBDwVq6pIkcHeoTDDVVcjxjhTeLNZs/s1600/2.jpg" imageanchor="1"><br /></a>
Boken fortsätter, kan man säga, i samma andra. Kim Il Sung dyker ner på nya platser, tittar på saker, men berättar sedan även hur det ska vara. Placera honom på en skola och han berättar hur undervisningen ska ske. Sätt honom bredvid en botanist och han upptäcker vilka grödor som bäst föder folket. Låt honom inspektera en fabrik och han dubblar dess effektivitet.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Det må låta knäppt, men är själva grunden för "Chollima" - den ekonomiska politik som skulle kick-starta igång Nordkorea i slutet av 50-talet. I all sin enkelhet baserades den på två punkter, dels att öka effektiviteten genom att låta den kommunistiska ideologin genomsyra allt och därmed få arbetare att vilja arbeta mer och styra om produktionen efter "folkets behov", dels att låta den stora ledaren Kim Il Sung göra nedslag och berätta hur allt från fabriker till bondgårdar ska styras. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Enligt boken uppfylldes 5-årsplanen på bara 2 år. Då får man ändå säga att vissa av Kim Il Sungs nycker känns något slumpartade. Ett kollektivjordbruk tvingas exempelvis minska antalet arbetslag från 24 till 12. Den stora ledaren hade nämligen bara 12 dagar på sig att inspektera arbetet, och ville spendera en dag med varje arbetslag. Hej hopp, alla sätt är bra utom de dåliga.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Förutom att styra och ställa får vi i boken även höra Kim Il Sung förklara Juche-ideologin, den nordkoreanska varianten av kommunism som i sin enklaste form kan beskrivas som en extremt nationalistisk och avskuren socialism. Allt ska göras i Nordkorea. Landet ska vara självförsörjande på allt och kunna försvara sig mot alla. Något ironiskt hyllas dock Nordkorea av arbetare i alla länder, och Kim Il Sungs Juche-ideologi lärs ut på alla universitet i exempelvis Tyskland (återigen: enligt boken!). Vid ett tillfälle måste Kim ryta åt några vietnamesiska studenter att ta ner Kim Il Sung-planschen och sätta upp en av Vietnams egen kommunistledaer Ho Chi Minh i stället.<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiMUfLbtihcOF0ts0ov5vZ73BZK90o_E-9sr9IZvNVurw9iuJS1-LrjiJj4szAaNrKusFBRv94hXgtSv4QMSxHtCA51_78V4Emliq2xst9FVldQWD4Do5AhI4ztVSxhky_55QlRcMQW_fh/s1600/1.jpg" imageanchor="1"></a></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Kim Il Sung reser runt, hjälper barn, bygger fabriker och är allmänt någon sorts gudom. Det är nästan skrattretande parodiskt. Men någon tror ju på det, om inte annat så i Nordkorea...</div>
</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-21324652474655129872016-07-01T10:20:00.002-07:002016-07-01T10:20:13.125-07:00Bokrecension: Midvintermörker av Lars Wilderäng<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Totalt betyg: 3 stjärnor</span><br />
<span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Som skönlitteratur: 1 stjärna</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Som debattbok: 4 stjärnor</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">26 december 2012. Ett julbordsdåsigt Sverige får ett bryskt uppvaknande när Ryssland oväntat anfaller landet. Broar och vägar bombas sönder. El och vatten slås ut. Landets politiska och militära ledning mördas. Vem ska rädda oss? </span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Vår actionhjälte till vice statsminister som på hemlig ort sätter upp en tillfällig ledning för landet? En stridsgrupp på Gotland som med små resurser heroiskt håller den ryska björnen stången? Eller kanske ett par poliser i Malmö som kämpar med att hålla ordning i en stad som förfaller i kaos? Lars Wilderäng skildring av ett möjligt ryskt anfall på Sverige målas upp ur ett antal olika personers perspektiv.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Samtidigt är det knappast personerna i sig som är intressanta. De är utvalda för att visa olika delar av svensk beredskap, från försvarsförmågan till möjligheten att hantera stora strömavbrott och attacker på nyckelpersoner. Men så är knappast motivet bakom boken att berätta en svindlande historia, utan att skapa debatt för att försvaret behöver rustas upp.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Därmed blir karaktärerna rätt platta. När de får en stund över tänker de ofta på vilka dåliga nedläggningsbeslut som politikerna har fattat, men sällan på var deras familj och vänner håller hus. </span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Många dialoger är ren militärpornografi.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">"“Mike ropade igen.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">- Alla Kilo Lima från Foxtrot Alpha Four. Vem tar befälet? Kom.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">- Echo Alpha Three, Diesel. Jag tar befälet över Kilo Lima. Echo Bravo ni är nu Bravo Kilo. Position Bravo Kilo? Kom!</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">- Kilo Lima från från Bravo Kilo. Golfbana Klints, sierra understruket. Kom!"</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Att traggla sig igenom dessa är en utmaning.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Samtidigt är boken bra som debattbok, även för den som är någorlunda insatt i försvarsdebatten. Det är en sak att teoretiskt förstå att Sverige behöver luftvärn, en annan att få uppleva vad bristen får för effekt i faktiskt strid. Wilderäng ger liv åt teoretiska kunskaper. Den som inget kan om svenskt försvar kommer få sig ett bryskt uppvaknande.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">"Midvintermörker" är för läsande vad proteinpulver är för matlagning. Den kommer hjälpa dig att bygga muskler i försvarsfrågor, men någon kulinarisk läckerhet är den inte.</span><br style="color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;" /><span style="background-color: white; color: #181818; font-family: Lato, 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">Så läs den gärna, men av rätt anledning.</span></div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-1021616904793489902016-02-16T12:04:00.001-08:002016-02-17T00:13:09.959-08:00Tyvärr, Ulf Bjereld, alla sossar vill ha ojämlikhet<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
På ett politiskt utbildningsprogram som jag en gång gick på hade man bjudit in talare från de tre stora ideologierna, liberalismen, socialismen och konservatismen, för att var för sig hålla föreläsningar om synen på män<span style="font-family: inherit;">niskan. I praktiken presenterade alla tre exakt samma resonemang.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Ideologi X anser att människan är ond. Ideologi Y anser att människan är god. Båda två fallerar eftersom människan kan vara både och. Ideologi Z tar hänsyn till detta och det är därför den enda realistiska och verklighetsförankrade ideologin.</span></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Som ni säkert förstår råkade talarna av någon anledning alltid företräda ideologi Z, medan de andra två tilldelades X eller Y utifrån föreläsarnas eget godtycke. Problemet låg här knappast i talarnas intelligens. De var högt uppsatta, erfarna och smarta personer. Däremot hade de drabbats av asymmetriskt intresse, en åkomma som i stort sett alla lider av. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Symptomen visar sig i form av att man, mer eller mindre medvetet, intresserar sig mer för åsikter, argument och texter av de personer som delar samma världsbild. Därmed kan man få bilden av att den egna sidans positioner är väldigt komplicerade och multidimensionella, medan motståndarnas positioner som man inte studerat lika noga förenklas till en enfaldig schablonbild.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Det är därför inte ovanligt att även intellektuella och insatta personer hyser åsikten att meningsmotståndare generellt sett är dummare medan meningsfränder är smartare.</span><br />
<br />
En som uppenbart drabbats av denna sjuka är statsvetaren <b>Ulf Bjereld</b>, som i sitt senaste inlägg, <a href="http://ulfbjereld.blogspot.se/2016/02/finns-det-nagot-samhallsproblem.html">Finns det något samhällsproblem som högern inte vill lösa med sänkta löner?</a>, försöker sammanfatta hur olika ideologier förhåller sig till begreppen jämlikhet och frihet*. Han skriver så här:</div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<i>"En av de viktigaste skillnaderna mellan vänster och höger är synen på jämlikhet. Personer med vänsterideologi tenderar att uppskatta värdet jämlikhet högre än vad personer med högerideologi gör. Motsvarande skillnad återfinns inte i synen på värdet frihet (även om personer med vänster- respektive högerideologi naturligtvis kan definiera frihet på olika sätt)."
</i><br />
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br />Detta är rent trams. Precis som det finns en diskussion om hur begreppet <b>frihet</b> ska definieras så finns det olika åsikter kring begreppet <b>jämlikhet</b>. Problemet är att Bjereld uppenbarligen är mycket insatt i vänsterns komplicerade diskussioner kring hur frihet kan förstås utifrån en vänsterståndpunkt, men helt har missat hur andra än hans egna gelikar tolkar begreppet jämlikhet.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Ett av de mest intressanta inläggen i diskussionen om jämlikhet är <b>Amartya Sens</b> bok <i>Inequality Reexamined</i>. Enligt Sen är <b>alla</b> ideologier för jämlikhet (med ett fåtal undantag såsom nazismen), men de skiljer sig åt i frågan om vad det är som ska fördelas jämlikt.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Som exempel skulle man förenklat kunna dela in den svenska politiska debatten i tre olika jämlikhetsläger.**</span></div>
<div style="text-align: left;">
<br />
<ul style="text-align: left;">
<li><span style="font-family: inherit;">Socialisterna - som vill ha jämlikhet i utfall.</span></li>
<li><span style="font-family: inherit;">Socialliberalerna - som vill ha jämlikhet i förutsättningar och möjligheter.</span></li>
<li><span style="font-family: inherit;">De rena liberalerna - som vill ha jämlikhet i lagstadgade rättigheter.</span></li>
</ul>
</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<span style="font-family: inherit;">I praktiken är bilden ännu mer k</span>omplicerad i och med att dessa tre läger också kan delas in i olika undergrupper. Även om vi antar att jämlikhet i utfall enbart handlar om pengar innebär exempelvis jämlika inkomster att förmögenheter kommer att fördelas ojämlikt då olika människor kommer att göra olika val mellan sparande och konsumtion. Givet att man inte begränsar gåvor och arv kommer ojämlikheten i förmögenheter att med tiden bli extremt stor.<br />
<br />
Det leder oss till en av Amartya Sens viktigaste poänger, att jämlikhet i en dimension innebär att vi måste acceptera ojämlikheter i de andra dimensionerna. Om vi vill bygga ett samhälle där det råder full jämlikhet i förutsättningar kommer vissa oundvikligen att lyckas bättre än andra och vi får då ojämlikhet i utfall. Om vi istället vill ha ett jämlikt utfall tvingas vi skapa ett system där vissa måste avvara resurser och livschanser till förmån för andra och vi får ojämlikhet i rättigheter.<br />
<br />
Ur det perspektivet är alla ideologier inte bara för jämlikhet, alla ideologier är också <b>mot</b> jämlikhet. Eftersom man enligt Sen bara kan uppnå jämlikhet i en enda dimension innebär det att även socialdemokrater förespråkar ojämlikhet på nästan alla tänkbara sätt.<br />
<br />
Så jo, visst finns det en het debatt även om jämlikhetsbegreppet.<br />
<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">* Om rubriken är allvarligt menad är den också ett exempel på asymmetriskt intresse. Ulf Bjereld ger ju själv inte exempel på något annat problem än arbetslösheten som ökad lönespridning ska hjälpa. Ett typexempel på ett samhällsproblem som högern tvärtom vill lösa med <b>högre</b> löner är skolan.</span><br />
<span style="font-size: x-small;">Samma sak gäller hans påstående om folk som ser Nato som lösningen på alla säkerhetsproblem. Jag har aldrig stött på en person med den uppfattning. Tvärtom brukar de ivrigaste Natoförespråkarna förespråka att Sverige måste stärka sitt eget försvar på ett antal olika sätt.</span><br />
<span style="font-size: x-small;">**Jag har svårt att placera in konservatismen i denna uppdelning men tar gärna emot förslag.</span></div>
</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-89763283371464706522016-01-24T10:22:00.000-08:002016-01-24T10:22:20.325-08:00Vilken skuld bär afrikanerna för slavhandeln över Atlanten?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag inledde mitt bloggår med att göra en en resumé av förra årets bokår. <a href="http://erikhultgren.blogspot.se/2016/01/mitt-bokar-2015.html">42 böcker blev det</a>, med en lite väl stor övervikt för "pretentiösa tegelstenar" och lite väl lite skönlitteratur (om än mer än vanligt).<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
Som ett led i att försöka göra något mer av alla böcker jag
läser tänkte jag att jag i år faktiskt skulle kunna skriva lite om dem
efterhand. Och det är det som du läser nu.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxx_jW7IYtX9NjoCFV0Z78BqgX9y3WBrZ3OU-UZ6stTOcENJA4CDpsqPtQ2k_mp8CjnZ-toVBSm07ZdQyZVC_V5MyoGVj8NkhzUmm03DuBONMK1_tVGwPSqJBrPJB0jqD-B4420gWS41MZ/s1600/Unknown.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxx_jW7IYtX9NjoCFV0Z78BqgX9y3WBrZ3OU-UZ6stTOcENJA4CDpsqPtQ2k_mp8CjnZ-toVBSm07ZdQyZVC_V5MyoGVj8NkhzUmm03DuBONMK1_tVGwPSqJBrPJB0jqD-B4420gWS41MZ/s400/Unknown.jpeg" /></a>Året har faktiskt rivstartat bokmässigt, med hela åtta
utlästa böcker hittills. Det är allt från statsvetenskapliga avhandlingar till
Bo Baldersson och Esaias Tegnér. Jag tänkte dock ägna det här inlägget åt en
specifik bok, nämligen Dick Harrisons <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Slaveri,
1500-1800</i>, den andra boken i hans trilogi om slavhandels historia. Den
tredje ligger ännu och väntar på nattduksbordet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
För det första vill jag ge en stark rekommendation att läsa
böckerna. Historia är bra av många anledningar, inte minst för att det sätter
nutiden i perspektiv. Många fördomar om ”hur det var förr” sätts också på ända
när man läser gediget forskningsmaterial. Slaveri har alltid förekommit, men
storskaligt slaveri har varit rätt sällsynt. Historiskt har de flesta slavar
varit ”hushållsslavar”, som tjänstgjort i privatpersoners hem. Det vi oftast
förknippar med slaveri, stora jordbruk, plantager, pyramidbyggande, med mera,
tillhör undantagen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En annan av de viktiga poängerna är att det inte alltid har
varit något negativt att vara slav. De egyptiska mamlukerna (slavsoldater) styrde
riket i generationer och ansåg det vara en hederssak att de alla fötts och
vuxit upp som slavar. I västerlandet i dag sätter vi stort värde på den
formella friheten. I många äldre samhällen använde men i vardagstal samma ord
för fattiga slavar och fria betjänter. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Många gick också in och ut ur slaveriet,
antingen genom att köra sig fria eller bli frigivna.<o:p></o:p></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>JA</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="276">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment--><br />
<div class="MsoNormal">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p>Den kanske mest kontroversiella tesen i Harrisons bok är den som handlar om triangelhandeln. Till skillnad från många andra gör Harrison en tydlig poäng av afrikanernas egen skuld i slaveriet. När européerna kom till Västafrika (där handeln började) fanns redan ett etablerat slavsystem och härskare som glatt sålde sina medborgare till spanjorer och portugiser i utbyte mot värdefulla varor. Harrison noterar också att det fanns flera riken som sade tydligt nej, och därmed slapp dras in i handeln.</o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p>Den kanske tydligaste kritiken av denna hållning ges av Kitimbwa Sabuni på DN:s kultursida. <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/harrison-ger-slavarna-skulden/">"Harrison ger slavarna skulden"</a> låter den väl tillspetsade rubriken (det är knappast de enskilda slavarna som Harrison avser har skuld). Sabuni påpekar att starka makter i alla tider härskat genom att söndra. Även när européerna kom till Amerika mutade man vissa indianstammar till att ställa upp på deras sida. Med Harrisons hållning har de förtryckta alltid skuld, hävdar han.</o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p>Det är ett starkt försvar, men min tolkning av Harrisons text är att han vill hävda att de afrikanska rikena faktiskt inte var i något underläge. Att ordna skeppsresor ner till Afrika var ett kostsamt och riskfyllt uppdrag. Att ge sig in i inlandet var närmast ett självmordsuppdrag, med sin lokalkännedom hade lokala stammar ett enormt övertag. Till denna bild kan man lägga att nordafrikanska städer som exempelvis Alger under närmare 300 år (1500-1800) tog enorma mängder slavar från européerna, som på grund av ekonomiska och militärstrategiska skäl aldrig hade makten att stoppa det. Maktförhållandena var inte så enkla som de kan verka.</o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p>Oavsett vem som har rätt kan det vara intressant att fundera över vad ordet "skuld" i denna debatt egentligen ska innebära. Båda Sabuni och Harrison rör sig på en väldigt hög abstraktionsnivå (afrikaner, européer, slavar, et cetera). </o:p>En rätt banal iakttagelse, om man rör sig längre ner på abstraktionsstegen, är att varken den gemene afrikanen
eller europén hade någon skuld i slaveriet. Besluten fattades av ett fåtal
härskare och samvetslösa entreprenörer, såväl i Europa som i Afrika. Däremot, vilket säkert är relevant för uppfattningen av skuld, har Europa senare framträtt som en betydligt starkare ekonomisk makt, delvis på grund av slaveriet. Gemene afrikan fick betala genom att riskera slaveri, gemene europé fick billigare socker (och senare bomull).</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ur ett etiskt perspektiv kan det låta rimligt att det därmed finns en skuld att betala för Europa. Samtidigt ger det en hel del kontraintuitiva följder. Skulle exempelvis ett slaveri som inte gett ekonomisk avkastning därmed inte generera någon skuld? Och hur ska man se på ett land som Norge eller Island, som utsatts för mer slaveri än de bidragit till, men ändå kunnat bli väldigt rika? </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har inte mycket till svar än, men mottager gärna idéer från folk med bättre koll på sådana frågor. Nu ska jag ge mig i kast med nästa bok, vilken det nu kan bli.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<!--EndFragment--></div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-74680411208117437532016-01-09T07:19:00.001-08:002016-01-09T07:33:30.052-08:00Mitt bokår 2015<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Den eminente Jesper Ahlin <a href="http://jesperahlin.com/2016/01/08/bokaret-2015-en-odysse/">har gjort en liten odyssé över sitt bokår 2015</a>, fyllt med tips på god läsning (eller avrådan från dålig) och intressanta kommentarer om läsupplevelserna. Jag är inte sämre än att jag kan stjäla en god idé rakt av.<br />
<br />
Till skillnad från den gode Jesper behöver jag aldrig gå tillbaka och räkna hur många böcker jag läst. Till detta har jag ett google- dokument, där varje bok jag läst dokumenteras tillsammans med korta kommentarer och en siffra som indikerar antal böcker som hittills har lästs i år. Ordnung muss sein.<br />
<br />
Sammantaget får 2015 sägas ha varit ett bra bokår. 42 böcker har lästs, 1 novell, 12 romaner, 25 fackböcker som rör politik och ideologi samt 4 övriga fackböcker. Politiken dominerar, både av intresse och eftersom det finns möjlighet att läsa dem i jobbet. Det jag är mest glad över är att jag ändå tagit mig tiden att läsa igenom en del skönlitteratur, något som jag i normala fall är ytterst dålig på. En bra lärdom inför nästa år är att försöka variera mitt läsande än mer. De böcker som fastnat är de som avvikit från mina normala läsupplevelser.<br />
<br />
<span style="color: red; font-size: large;">Särskilda omnämnanden</span><br />
Två faktaböcker sticker ut. För det första <i>Kongo</i> av <b>David van Reybrouk</b>. En riktigt maffig tegelsten som jag köpte för något år sedan för att lära mig mer om det värsta kriget sedan andra världskriget (andra Kongokriget). Nu orkade jag till slut ta mig igenom den, och lärde mig massor om en del av världen som jag annars kan skamlöst lite om.<br />
<br />
Ingen riktigt bra faktabok lämnar läsaren helt utan knäppa fakta. Visste ni till exempel att Kongos mest långlivade diktator, <b>Mobutu Sese Seko</b>, tvingade folk att avsäga sig sina förnamn för att de var en kolonial kvarleva, och i stället lät dem ta afrikansk-inspirerade "efterefternamn". Ett av få undantag var diktatorns fru, eftersom hon hade ett så vackert namn, <b>Marie Antoinette</b>. You can't make this shit up.<br />
<br />
I samma aura av att lära mig mer om länderna i Centralafrika läste jag även en skönlitterär bok, <i>En dag ska jag skriva om den här platsen</i>, av <b>Binyavanga Wainaina</b>. En självbiografisk bok om Wainainas uppväxt i Kenya, och ett antal andra afrikanska länder. Gripande, men också lärorikt. Intressant för samtidsbetraktaren är Kinas allt större kulturella inflytande mot slutet av boken.<br />
<br />
Den andra faktaboken som sticker ut är <i>Confessions of a Sociopath </i> av pseudonymen <b>M.E. Thomas</b>. Boken är skriven av en sociopat som dels vill beskriva vad det innebär, men också förklara fördelarna med sociopater. Knäppt? Ja, och ibland känns de självrättfärdigande resonemangen minst sagt långsökta och osammanhängande. Intressant? Om!<br />
<br />
<span style="color: red; font-size: large;">Biografier/memoarer</span><br />
Det blev många biografier i år. <i>En av oss </i>av <b>Åsne Seierstad </b>handlar om Breivik. Den är väldigt intressant för alla som vill gräva ner sig i honom som person och vad som drev honom, men Seierstad hade behövt en redaktör som skurit rejält i manus. ALLT ska med.<br />
<i><br /></i>
<i>I am Malala </i>av <b>Malala Yousafzai</b> ger en inblick både i talibanernas terrorvälde och hur det växer fram, samt ger en djupare förståelse för de oavsiktliga konsekvenserna av USA:s Afghanistankrig. Den personliga berättelsen är dessutom fängslande.<br />
<br />
Läste två Karl Staafbiografier (i samlingen <i>Karl Staaf, Fanförare, buffert och spottlåda </i>av <b>Hans Lindblad et al.) </b>samt en Reaganbiografi (<i>Reagan - en kontroversiell politiker</i> av <b>Karin Henriksson).</b> De är bra och stabila verk men inte så mycket nytt om man är lite politiskt bevandrad sen innan.<br />
<br />
Slutligen <b>Reinfeldts</b> memoar <i>Halvvägs.</i> Fast det är ingen memoar utan mest ett personligt brev som förklarar hur bra han är. Strunt i den.<br />
<br />
<span style="color: red; font-size: large;">Ideologi</span><br />
På den ideologiska fronten har jag, likt Jesper, läst <i>System of liberty</i> av <b>George H Smith</b> om hur liberala frågeställningar hanterats genom århundraden. Det stora behovet historiskt av att försvara sig mot anklagelser om anarki belyses mycket noga, vilket var den största behållningen för mig.<br />
<br />
<i>Politiska ideologier i vår tid </i>av <b>Reidar Larsson</b> är ett rätt fantasilöst standardverk som inte är bra till annat än att fräscha upp grundläggande kunskaper om olika ideologier. Den moderna klassikern <i>Är svensken människa</i> av <b>Henrik Berggren</b> och <b>Lars Trägårdh </b>däremot är oumbärlig om man ska förstå modern svensk politisk debatt, och då inte minst begreppet statsindividualism.<br />
<br />
Sista boken i detta spektrum var <i>Ekonomiska sofismer </i> av <b>Frederic Bastiat</b>. Bastiat är en rabiat frihandelsförespråkare som med absurda liknelser förklarar varför protektionism är dåligt.<br />
<br />
<span style="color: red; font-size: large;">Skönlitteratur</span><br />
Utöver Wainainas bok i "särskilda omnämnanden" läste jag <i>Kallocain </i>av <b>Karin Boye</b>, hennes dystopiska roman om kemisten Kall som uppfinner ett sanningsserum åt världsstaten som han bor i. I samband med detta dammade jag av <i>1984 </i>av <b>George Orwell</b> och överraskades positivt av hur väl den lagrats. Boken är betydligt mer raffinerad och genomtänkt än alla andra dystopier jag läst. Det ska nog bli fler dystopier 2016. Även om formen till det yttre verkar handla om samhällssystem säger de oftast mer om författarnas syn på människan och dennes drivkrafter.<br />
<br />
Jag läste <i>Evighetens Rand </i>av <b>Ken Follet</b>, den tredje och sista delen av århundradet-trilogin där vi får följa ett antal familjer och karaktärer genom hela 1900-talet. Tredje delen är tyvärr den sämsta. Follet är grymt enkelspårig i sina karaktärer, inte minst när det vankas romans. Det blir upprepande. Ändå är det ett spännande sätt att uppleva vår historia. <b>Jesper</b>, som läser en faktabok om 1900-talet, skulle jag exempelvis tipsa att fortsätta med denna för ett annat perspektiv.<br />
<br />
Tre stycken böcker som lyfts upp som rena mästerverk gjorde mig besviken. Dels <b>Lena Anderssons </b>två böcker <i>Egenmäktigt förfarande</i> och <i>Utan personligt ansvar</i>. Första boken handlar om Ester Nilsson som blir kär i ett svin som bara utnyttjar henne. Hon vill aldrig inse detta och vi får följa hennes smärtsamma jojo-förhållande med honom. Levde inte upp till förväntningarna, men klart läsvärd. På den andra boken har jag i mitt dokument enbart skrivit: "Som första boken, men dubbelt så lång och med ny man. Tjatigt".<br />
<br />
Den tredje boken som underpresterade var <b>Jonathan Franzéns </b><i>Frihet. </i>En 700 sidor tegelsten om några vanliga människors liv som inte är särskilt intressanta. Den har sina guldkorn, men nej.<br />
<br />
<i>Gröna gården </i>av <b>Victor Barth-Kron </b>var en rolig politisk satir, men ibland genom att slå in lite väl öppna dörrar. Läste den natten före mitt bröllop för att jag inte kunde somna. Funkade inte som sömnpiller, men kan ju haft med annan anspänning att göra...<br />
<br />
<i>The Raven boys </i>av <b>Maggie Stiefvater</b> tillhör verkligen inte den typ av böcker jag brukar läsa. "Young adults" tror jag den står under. Övernaturliga fenomen i kombination med en förutspådd kärlekshistoria. Första delen av tre.<br />
<br />
<i>The casual vacancy va</i>r <b>J.K. Rowlings </b>första försök att skriva något annat än Harry Potter. En smått humoristisk bok om ett litet småsamhälle där ett dödsfall leder till stora konflikter om framtiden.<br />
<br />
Året avslutades bra med två skönlitterära böcker. Dels <i>Han är tillbaka </i>av <b>Timur Vermes</b>. En satirbok där Hitler vaknar upp i Tyskland 2013. Bitande satir och ibland skrattar man högt. Dels <i>Jurassic Park</i> av <b>Michael Chrichton</b>. När jag var liten tyckte jag filmen var det bästa som hänt sen skivat bröd. Filmen följer boken rätt bra (men inte lika bra som första manusutkastet, om någon vill nörda ner sig totalt...), men i boken får man mer insikt i de olika karaktärerna och hur författaren tänkt sig kring ön. Väl värt sin läsning.<br />
<br />
<span style="color: red; font-size: large;">Politik</span><br />
Så till den stora blaffan, politik. Där läste jag <b>Andreas Johansson Heinös </b>bok <i>Farväl till folkhemmet</i>, om svensk invandringsdebatt de senaste 50 seklerna. Tar effektivt död på myten att "frågan aldrig fått diskuteras", men lyfter samtidigt upp bristerna i debatten. <b>Susanna Birgerssons </b><i>Det som förloras utåt ska vinnas inåt</i> är på samma tema, migrationsdebatten. Intressant genomgång av skillnaderna mellan Danmark och Sverige. Inte minst tar den upp ett historiskt perspektiv på varför våra två grannländer skiljer sig så radikalt. Sist på integrations-/migrationsfronten läste jag <b>Nima Sanandajis </b><i>Att skapa egna möjligheter </i>om företagandets roll för integrationen.<br />
<br />
Två böcker handlade om säkerhet och försvar. <i>Natos framtid efter Ukraina </i>av <b>Pål Jonsson</b> är en grundläggande debattbok för ett Nato-medlemskap. <i>Svenska säkerhetsstrategier </i>av <b>Jacob Westberg </b>behandlar hur Sverige genom åren har försökt bygga upp sin säkerhet. Den belyser att bakom begreppet "neutralitetspolitik" ligger en mängd olika strategier, varav Sverige valt att tillämpa olika i olika tider.<br />
<br />
Ett antal böcker handlade om tillväxt och välstånd. <b>Andreas Bergh</b> försöker i <i>Sweden and the revival of the capitalist welfare state </i>visa att den svenska välfärdsstaten i grunden vilar på kapitalistiska principer och att det är därför den varit så framgångsrik. Boken <i>Inclusive growth in Europe</i> är en antologi med <b>Wennberg </b>och <b>Ehrling</b> som redaktörer. Den handlar om hur de människor som inte fått ta del av de senaste decenniernas tillväxt och hur arbetsmarknaden kan anpassa sig för att inkludera även dem. <i>Virtues in entreprenuership (<b>Nils Karlsson et al) </b></i>var en rätt oklar bok för min del. Handlar om vikten av goda dygder för entreprenörskap. Lite öppna dörrar, men kan säkert vara nyttig läsning för dem som tror att economic man är en beskrivning av faktiska människor.<br />
<br />
En bra bok från vänster var <i>Vi bara lyder </i>av <b>Ronald Paulsen</b> som är en studie av dagens arbetsförmedling. Detta byråkrati- och kontrollmonster borde uppröra också liberaler, fast de troligtvis inte delar Paulsens samhällsanalys. En annan vänsterbok var <i>Eurafrika </i> av <b>Peo Hansen </b>som försöker måla upp EU som en fortsättning på kolonialismen. Det är en väl tilldragen analys, men boken visar hur viktigt Afrika var för EU:s grundare. Även <i>Slutet på yttrandefriheten </i>av numera avlidna <b>Lennart Lundquist</b> attackerar från vänster, inte minst med Lundquists karaktäristiska angrepp på ekonomismen. Boken belyser vikten av visselblåsare och hur dessa motarbetas allt mer effektivt.<br />
<br />
Boken <i>Why aren't more women in science </i>av <b>Ceci och Williams</b> <b>et al </b>får sägas ha den mest upplysande titeln, med många intressanta vinklar på problemet. <i>Den svenska skulden </i>av <b>Konjunkturrådet </b>var en likaledes väldigt informativ bok, denna gång om svenska skuldproblematik. <br />
<br />
Fler kortare debattböcker av varierande kvalité slank ner. <i>Lita på läraren </i>av <b>Lars Lagheim </b>visar på behovet av att lärare självständigt, utan pekpinnar, ska få bedöma sina elever. <i>Universitetsreform </i>av <b>Björnsson et al</b> argumenterar för en grundläggande omorganisering av svenska lärosäten för att göra dem autonoma på riktigt. <i>Klassresan </i>(redaktörer <b>Tobias Krantz </b>och <b>Karin Rebas)</b> handlar om vikten av klassresor, och vill särskilt betona hur viktiga vissa normer och värderingar är för att de ska kunna ske. <i>Så får vi fler och billigare hyresrätter </i>av <b>Gunnar Ivarsson et al</b> har också en rätt självförklarande titel. Mycket intressanta fakta, även om förslagen kanske är lite naiva.<br />
<br />
<span style="color: red; font-size: large;">Övrigt</span><br />
<br />
Vad finns då kvar? <i>Bortbytingen </i>av <b>Selma Lagerlöf</b> var den enda novellen. Den kan man nog vänta med tills man har barn att läsa den för, men det är en del av svenskt kulturarv som kan vara kul att ta del av.<br />
<br />
<span style="color: red; font-size: large;">Nästa år då?</span><br />
<br />
Så hur sammanfattar man det? Ett bra bokår tycker jag, fast nästa år ska jag nog försöka läsa lite fler fackböcker inom andra områden än politik. Lite mer historia framförallt kanske. Har redan börjat bra med <b>Dick Harrisons </b>slaveritrilogi. På bordet ligger också <i>Västerlandets idéhistoria 1800-1950 </i>som <b>Magnus Jernkrok</b> tipsat om. Hoppas därtill fortsätta läsa mer skönlitteratur. Har ni tips? Bara skölj över mig med dem!<br />
<br />
<br />
<b>Böcker från bokåret 2015</b><br />
Andersson, Lena. <i>Egenmäktigt förfarande.</i><br />
Andersson, Lena. <i>Utan personligt ansvar. </i><br />
Barth-Kron, Viktor. <i>Gröna gården. </i><br />
Bastiat, Frederic. <i>Ekonomiska sofismer.</i><br />
Berggren, Henrik och Trägård, Lars . <i>Är svensken människa?</i><br />
Bergh, Andreas. <i>Sweden and the revival of the capitalist welfare state.</i><br />
Birgersson, Susanna. <i>Det som förloras utåt ska vinnas inåt.</i><br />
Boye, Karin. <i>Kallocain.</i><br />
Björnsson, Anders et al. <i>Universitetsreform.</i><br />
Ceci, Stephen och Williams, Wendy (red). <i>Why aren't more women in science.</i><br />
Chrichton, Michael. <i>Jurassic park. </i><br />
Ehrling, Gabriel och Wennberg, Karl (red). <i>Inclusive growth in Europe.</i><br />
Follet, Ken. <i>Evighetens rand.</i><br />
Franzén, Jonathan. <i>Frihet.</i><br />
George, Smith. <i>The system of liberty.</i><br />
Hansen, Peo. <i>Eurafrika.</i><br />
Henriksson, Karin. <i>Reagan - en kontroversiell politiker.</i><br />
Holmberg, Håkan et al. <i>Karl Staaf: arbetarvän, rösträttskämpe och socialreformator.</i><br />
Ivarsson, Gunnar et al. <i>Så får vi fler och billigare hyresrätter. </i><br />
Johansson Heinö, Andreas. <i>Farväl till folkhemmet.</i><br />
Jonson, Pål. <i>Natos framtid efter Ukraina.</i><br />
Karlsson, Nils et al. <i>Virtues in entrepreneurship.</i><br />
Konjunkturrådet. <i>Den svenska skulden.</i><br />
Krantz, Tobias och Rebas, Karin (red). <i>Klassresan. </i><br />
Lagerlöf, Selma. <i>Bortbytingen.</i><br />
Lagheim, Lars. <i>Lita på läraren. </i><br />
Larsson, Reidar. <i>Politiska ideologier i vår tid.</i><br />
Lindblad, Hans. <i>Staaf, försvaret och demokratin.</i><br />
Lundquist, Lennart. <i>Slutet på yttrandefriheten.</i><br />
Orwell, George. <i>1984.</i><br />
Paulsen, Ronald. <i>Vi bara lyder. </i><br />
Reinfeldt, Fredrik. <i>Halvvägs.</i><br />
Reybrouk, David van. <i>Kongo.</i><br />
Rowling, J.K. <i>The casual vacancy. </i><br />
Sanandaji, Nima. <i>Att skapa egna möjligheter.</i><br />
Seierstad, Åsne. <i>En av oss.</i><br />
Stiefvater, Maggie. <i>The raven boys. </i><br />
Thomas, M.E. <i>Confessions of a sociopath. </i><br />
Vermes, Timur. <i>Han är tillbaka. </i><br />
Wainaina, Binyavanga. <i>En dag ska jag skriva om den här platsen. </i><br />
Westberg, Jacob. <i>Svenska säkerhetsstrategier.</i><br />
Yousafzai, Malala. <i>I am Malala.</i><br />
<i><br /></i>
<i><br /></i>
<i><br /></i></div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-10620257354307696292015-04-13T12:03:00.001-07:002015-05-04T05:34:41.258-07:00Så förvillar Skiftet om handelsavtalet med USA<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal">
Okej, det kommer kanske inte som någon jättenyhet att Skiftet
(tidigare Alliansfritt Sverige) är en högborg för intellektuell ohederlighet.
Sedan Socialdemokraterna tog makten har sidans främst syfte blivit att försöka
slå ner på ett frihandelsavtal (TTIP) mellan USA och EU. Det är ett komplext avtal som fortfarande är under framtagande. Jag har mina farhågor för vad ett avtal skulle kunna innehålla. Skiftet, däremot, har redan bestämt sig för att vara emot.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Eftersom avtalet inte är färdigförhandlat ägnar de sig mest åt att ta upp exempel på andra handelsavtal som de anser är
dåliga. Det är lite som att någon skulle vara emot en ny lag med argumentet att
det finns andra lagar som är dåliga. För att spetsa till det lite ljuger och
skarvar de hej vilt för att hitta exempel på dåliga frihandelsavtal.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En av deras senast artiklar heter ”<a href="http://skiftet.org/nyheter/2015/04/7-helt-absurda-saker-som-ar-mojliga-tack-vare-naiva-handelsavtal">7 helt absurda saker somär möjliga tack vare naiva handelsavtal</a>” och innehåller sju exempel som,
utifrån deras beskrivning, låter helt horribla. För skojs skull grävde jag ner
mig lite i ett av exemplen, nummer fem. Så här skriver Skiftet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="color: #1a1a1a; font-family: "Times","serif"; mso-bidi-font-style: italic;">5.
Polackerna ville äga sitt eget försäkringsbolag<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="color: #1a1a1a; font-family: "Times","serif";">När den polska regeringen
efter folkliga påtryckningar ställde in en planerad privatisering av det
statliga försäkringsbolaget PZU lackade ett ett nederländskt
företag som planerade att köpa försäkringsbolaget och stämde polska
staten för den uteblivna affären. De förlikade sig, och det nederländska
bolaget fick 1,6 <i>miljarder</i> dollar av polska medborgare för att de ville
fortsätta äga sitt försäkringsbolag. Go figure.</span><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Låter hemskt, right? Att hitta information om detta fall är
inte särskilt svårt. Det finns artiklar (<a href="http://www.ipe.com/eureko-secures-exit-from-polish-pzu-row/32881.fullarticle">exempel</a>) och det finns juridiska
beslut (<a href="http://www.italaw.com/cases/412">exempel</a>) bara en google-sökning bort. Femton minuters research ger
följande bild av vad som hänt:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den 5 november 1999 sluter den polska staten ett kontrakt
med det holländska företaget Eureko. Enligt villkoren i kontraktet köper Eureko
30 procent av det statliga försäkringsbolaget PZU, medan staten förbinder sig
att senast 2001 sälja ut resterande delar av bolaget. Detta gör att Eureko kan
godta ett betydligt högre pris för sina aktier, eftersom de garanteras en
möjlighet att ta kontroll av bolaget i ett senare skede. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
2001 förklarar polska staten sedan att de, trots kontraktet,
inte tänkte sälja sin andel.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Det här får Eureko att ”lacka” (som Skiftet beskriver det).
Man kan tycka att de har vissa skäl för detta. Även stater borde ju trots allt
hålla de kontrakt de går in i.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Någon kompensation för detta kontraktsbrott får inte Eureko
av Polen. Tvärtom tvingas de dra Polen inför domstol och först 2009, tio år
efter den ursprungliga affären, nåddes en förlikning. En stor del av den
ersättning (1,6 miljarder dollar) Eureko får rätt till enligt denna
överenskommelse består av den utdelning på vinsten som de ändå borde ha fått
för de 30 procent av företaget som de faktiskt redan har köpt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så.. vad ska vi säga om Skiftets beskrivning? Tja, de ljuger faktiskt inte. Den är extremt noggrant formulerad för att vilseleda så mycket som möjligt, utan att använda den rena lögnen. Intrycket från Skiftets beskrivning är att Polen beslutat att inte sälja sitt företag och att ett annat företag som inte hade med saken att göra då stämde landet. I själva verket bröt Polen ett ingånget kontrakt och vägrade betala ersättning.<br />
Man undrar hur kreativa de har varit med de andra sex exemplen.<br />
<br />
I diskussionerna om TTIP vimlar det för övrigt av liknande, rent förljugna, exempel. En rätt dum strategi kan man tycka eftersom det också finns ett fåtal exempel på tveksamma stämningar som det är viktigt att vi tar hänsyn till. Men Skiftets uppgift har väl aldrig varit att försöka lära sina läsare något, snarare tvärtom.</div>
</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-3829796197597588132014-06-27T01:01:00.003-07:002016-06-30T02:15:37.608-07:00Vilken almedalsbesökare är du?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Som en liten guide till almedalsveckan har jag börjat knåpa ihop en lista av olika "typbesökare" till evenemanget. Tipsa gärna om ni kommer på fler eller vill ändra på något!<br />
<b><br /></b>
<b>Nörden</b><br />
Förberedelser: Det roliga med almedalsveckan är att även de minsta frågorna (som du råkar vara intresserad av) får ett eget evenemang. Du har gått igenom samtliga 3500 programpunkter och skapat ett perfekt, men packat, schema för att hinna med så mycket som möjligt. Anteckningsblock och nyvässade pennor är packade.<br />
<br />
Typscenario: Du går upp klockan sju på morgonen för att hinna till ett frukostseminarium om genusperspektiv inom hobbyodling. Du förstår inte varför du är ensam i publiken, men håller med panelen om att frågan behöver lyftas upp på dagordningen.<br />
<br />
<b>Den aningslösa byråkraten</b><br />
Förberedelser: För ett halvår sedan kom din chef på att man "måste vara på Almedalen". Tillsammans med en annan kollega på myndigheten fick du i uppdrag att "fixa något". Ni har, med hjälp av en pr-konsult, fixat ett tält i utkanten av gästhamnen som är fullspäckat med seminarier från måndag till fredag där alla möjliga (och omöjliga) perspektiv på er verksamhet belyses.<br />
<br />
Typscenario: Du står från klockan åtta till fem i erat tält. De enda som besöker evenemangen är dina kollegor och personer som du ändå har kontakt med i ditt arbete. Efteråt går du och kollegorna till hotellet för att dricka vin. Det är som en vanlig arbetsvecka fast med bättre utsikt och väldigt mycket after work. Det måste väl skattebetalarna ändå unna dig?<br />
<br />
<b>Snyltaren</b><br />
Förberedelser: Du har hört att almedalsveckan är en orgie av gratis vin och mat, dessutom med nästan garanterat solsken. Lite i skymundan har du lyckats övertala partiet/företaget/organisationen om nyttan med att vara där och har fått både resa och boende betalt. Gratis semester med andra ord!<br />
<br />
Typscenario: Redan på tisdag förmiddag har du lärt känna personerna som jobbar i LRF-tältet. De tilltalar dig med förnamn och ger tips på när maten är som fräschast. Du blir dock besviken på de små portionerna. Den förfalskade redovisningen över dina aktiviteter som du lämnar till chefen gör att du får åka nästa år igen.<br />
<br />
<b>Ungdomsförbundaren</b><br />
Förberedelser: JA, VAD PEPP! Nu ska vi övertyga allt "vanligt folk" i Visby om att gå med i vårt förbund, men för att sticka ut krävs något exceptionellt. Trots att ni är nyktra under planeringen bestämmer ni er för att klä ut er till grisar och spendera en hel dag med att kampanja för bättre djurskydd.<br />
<br />
Typscenario: Alla inom ditt förbund är överens om att ni hade den klart bästa kampanjen. På kvällen dricker du dig full på ett mingel hos slumpvis PR-byrå och hånglar med politiska motståndare. Trots det utses du inte till årets minglare av Niklas Svensson. Besvikelse. Men du kom i alla fall med i tv eftersom du satt på gräsplätten framför partiledaren när hen höll tal.<br />
<br />
<b>Studentförbundaren</b><br />
Förberedelser: Du är en högt bildad person och kommer självklart enbart att gå på de mest intressanta och storslagna seminarierna. Svenskt Näringslivs och LO:s publikdragare är en självklarhet liksom M och S ekonomiska seminarium. Därtill har du köpt med dig sju boxar vin, en för varje dag. Man vet ju inte vad som händer på kvällen...<br />
<br />
Typscenario: Du går pliktskyldigt på seminarierna och memorerar en fyndig kommentar om varje. På kvällen dricker du vin direkt ur boxen på en båt förtöjd i Visby hamn tillsammans med andra studentförbundare. Du tenderar att missa allt som händer före klockan 12 dagen därpå.<br />
<br />
<b>Nätverkaren</b><br />
Förberedelser: Du har inte en aning om vilka evenemang som hålls på dagtid, men har tackat ja till en hel drös med mingelinbjudningar på Facebook. Självklart ska du också till Primes mingel. Nytryckta visitkort glänser i solen och du har spenderat en halv dag på att packa kläder som är riktigt snygga, men som ändå ser vardagliga och avslappnade ut. På Almedalen ska man ju inte klä upp sig.<br />
<br />
Typscenario: Du har pratat med hundratals nya personer och fickan bångnar av visitkort. Kanske, kanske, kommer du någon dag i framtiden ha nytta av någon av alla kontakter du knutit. Om du nu kommer ihåg dem vill säga.<br />
<br />
<b>PR-konsulten</b><br />
Förberedelser: Du har lyckats sälja in ditt exklusiva "almedalspaket" till en hel drös med myndigheter och företag. Samtliga får ett billigt tält som ligger halvt utanför centrum, fullt med seminarier om allt som tänkas kan. Kanske har du till och med rekommenderat någon att skriva en rapport.<br />
<br />
Typscenario: Du hjälper till med en del praktiska grejer. Ingen av dina kunder får egentligen ut någonting av det, men alla är ändå jättenöjda och glada över att få vara i Visby. Pengar rullar in och kunderna återkommer nästa år igen (se: den aningslösa byråkraten).<br />
<br />
<b>Den billiga lobbyisten</b><br />
Förberedelser: Du är delägare i ett litet bolag som skapar en obskyr produkt som skulle behöva statligt stöd. Du har hört att alla är på Almedalen, men företaget har varken pengar eller kunskap för att ordna något evenemang. Därför åker du själv över med ett exemplar av din obskyra produkt.<br />
<br />
Typscenario: Du hoppar från tält till tält och räcker upp handen när publiken får ställa frågor, ett utmärkt tillfälle att hålla en föreläsning om din produkt. Folk verkar dock inte uppskatta ditt tilltag och emellanåt blir du avbruten av moderatorn. Någon hostar något om seminariemannen.<br />
<br />
<b>Den trogna partisten</b><br />
Förberedelser: Ditt parti har haft oturen att få lördagen eller söndagen som sin dag. Då har de flesta redan lämnat Visby och folkhavet kommer vara tomt under partiledarens tal. Men eftersom alla vet hur viktigt det är med bra bevakning från almedalsveckan kommer du, och ett hundratal andra personer som varit medlemmar sedan 70-talet, åka till Visby för att få upp publiksiffrorna.<br />
<br />
Typscenario: Du äter köttbullar med lingon på färjan över. På plats pratar du minnen med gamla vänner från ungdomsförbundstiden och klappar artigt i partiledarens konstpauser. Besökssiffrorna blev låga, men det såg trots allt bättre ut än om stolarna hade varit tomma.<br />
<br />
<b>Proffspolitikern</b><br />
Förberedelser: Nu är det dags att nischa sig inför årets valrörelse. Du har tackat ja till samtliga inbjudningar som handlar om dina profilfrågor och noggrant antecknat vilka mingel och programpunkter som kan vara bra att gå på.<br />
<br />
Typscenario: Du sitter i panel hos ett särintresse och säger precis det som särintresset vill. Alla i tältet är överens om att du är en bra politiker men undrar varför ditt parti inte tycker som du. Förhoppningsvis kan du säkra något personkryss som sedermera blir gruvligt besviken när de inser att du blir överkörd av partiet.<br />
<br />
<b>Avdankade politikern</b><br />
Förberedelser: Du har en undanskymd plats på ett av de stora partiernas riksdagslistor. Ingen utanför partiet vet vem du är och helst skulle du vilja att det förblir så. Men som ledamot av kulturutskottet har du inbjudits att delta vid en handfull lunchseminarier. Det blir ju märkligt om du säger nej.<br />
<br />
Typscenario: Du tvingas läsa ett antal rapporter för att kunna säga något, men det är ändå nästan ingen som kommer på dina programpunkter. Men snittarna var goda.<br />
<br />
<b>Partiledaren</b><br />
Förberedelser: Ugh, Almedalen igen. På din dag måste du presentera ett krystat utspel och försöka få det att framstå som en ny och fantastisk idé. Därtill ska du hålla tal som kommer dissekeras och analyseras in i minsta detalj.<br />
<br />
Typscenario: I brist på fantasi återanvände du förra årets almedalsutspel, i hopp om att ingen kom ihåg det. Chansningen funkade. Du fick glada hejarop från ledarsidorna på din sida blockgränsen och kritiska ord från de andra. Dagens Nyheter kunde inte bestämma sig.<br />
<br />
<b>"Vanligt folk"</b><br />
Förberedelser: Du trodde att du åkte på en vanlig semester till Gotland i början av juli för att titta på ringmuren med dina barn... Så går det när man inte hänger med.<br />
<br />
Typscenario: Det är fullt med folk och alla pratar om hur almedalsveckan kortar avståndet till politiken. Själv fattar du ingenting eftersom ingen har tipsat dig om almedalsappen. Du hyr en cykel och tar dig långt därifrån.<br />
<br />
<b>Ledarskribenten</b><br />
Förberedelser: Du trycker upp ett hundratal visitkort och försöker desperat kolla Facebook och Twitter efter tecken på vad som är "heta" händelser i Almedalen.<br />
<br />
Typscenario: Du lullar runt på Visbys gator och är allmänt improduktiv. Runt ettiden varje dag går du på en presskonferens och på kvällen lyssnar du på partiledarens tal. Efter en halvtimme i pressrummet är talet sönderanalyserat och klart att tryckas i morgondagens tidning. Du går ut och dricker vin.<br />
<br />
<b>Pressekreteraren</b><br />
Förberedelser: Du är gatekeeper till en högt uppsatt politiker. Inför Almedalen har du fixat personens schema, twittrat ut var hen kommer att vara och gjort ett blogginlägg om hur mycket hen ser fram emot veckan. Väl på plats är du kycklingmamman som ska guida henom rätt.<br />
<br />
Typscenario: Allt flyter på bra under dagen men på kvällen blir din politiker berusad och odräglig, till på köpet mitt framför ögonen på Niklas Svensson som står med sin Iphone i högsta hugg. Likt en hängiven livvakt kastar du dig framför hans mobilkamera och avstyr därmed en medial "katastrof". På hemvägen muttrar du något om din arbetsmiljö.<br />
<br />
<b>Den som håller ställningarna hemma (Tack till Henrik Hall)</b><br />
Förberedelser: Inga. Du kom till organisationen långt innan planeringen påbörjades men har blivit akterseglad. Nu försöker du hitta transport och boende men inser att det är hopplöst. Du hittar på ursäkter till dina vänner och kollegor och lyfter betydelsen av det du gör hemmavid.<br />
<br />
Typscenario: Retweetar dina vänner och tror att det betyder något. Skriver något syrligt om att folk slösar tid. Du dricker rosé, men betalar för det. Veckan upptas ändå av Almedalen och du irriteras på att inte kunna stämma av med kollegor. Får fyllesamtal från kursare på statsvetenskap A. Du är inte alls bitter.<br />
<br />
<b>Den övertända twittraren</b><br />
Förberedelser: Almedalen är sociala medier-fest. Du, en 90-talist som aldrig hållit i en papperstidning, är mer engagerad än någonsin och laddar upp med fyndiga tweets att skicka på plats. Ska ditt genombrott på Twitter äntligen infinna sig?<br />
<br />
Typscenario: För mycket folk i Visby, nätet är totalt överbelastat och funkar inte. Du går och gömmer dig bakom en sten. En käck journalist går förbi och berättar att allt flyter på perfekt i pressrummet. Ridå.<br />
<br />
<b>Den borgerliga ledarskribenten</b><br />
Förberedelser: Letar upp en gammal rapport om hur många skattemiljoner som Nämnden för hemslöjdsfrågor lägger på veckan. Skriver ett argt ledarstick om vilket onödigt spektakel Almedalen är. Rubrik: Du betalar för sjöldbyråkraternas rosevin.<br />
<br />
Typscenario: Du åker till Almedalen och har en grymt rolig vecka. I sann liberal anda minglar du på icke-skattefinansierade organisationer som Svenskt Näringsliv och Timbro.<br />
<br />
<br /></div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-86658742626528358122014-01-11T10:42:00.000-08:002014-01-15T09:02:17.182-08:00Om ett komplicerat våldtäktsfall<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Då och då uppdagas det våldtäktsfall där den åtalade har friats på till synes helt bisarra grunder. <a href="http://www.metro.se/skane/man-frias-fran-valdtakt-trots-kvinnans-desperata-protester/EVHnaj!hTq7yHcCUVcAo/">En ny dom från Lunds tingsrätt</a> verkar, vid en första anblick ha slagit ett nytt rekord. Enligt de tidningsartiklar som citeras ska rätten båda parter varit ense om händelseförloppet. Kvinnan (låt oss kalla henne A) har före och under samlaget flera gånger skrikit nej och med sin kropp försökt tvinga bort mannen. Mannen (låt oss kalla honom P) ska å sin sida ha trott att kvinnan gillade dominanssex och därför uppfattat det som en del av spelet. Eftersom han inte haft uppsåt att våldta frias han därför. Så här avslutar Metro sin artikel:<br />
<br />
<span style="background-color: white; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 18px; text-align: -webkit-auto;"><i>Rätten anser att det rent objektivt är bevisat att 27-åringen med våld tvingat kvinnan till sex. Det är däremot inte visat att han haft uppsåt till det, trots att partnerna inte haft någon överenskommelse om ett sexuellt spel.</i></span><br />
<br />
Historien låter helt orimlig och har helt förklarligt lett till stora reaktioner. <a href="http://www.politism.se/genusfolket/en-nattsvart-dag/">Politism</a> sammanfattar det kanske bäst:<br />
<br />
<div style="text-align: left;">
<span style="background-color: white; color: #121212; font-family: 'Source Sans Pro', sans-serif; line-height: 22px; text-align: -webkit-auto;"><i><span style="font-size: x-small;">Kvinnor förväntas spendera all sin tid på att fundera på vilka ”signaler” deras val av kläder skickar och ha förståelse för hur deras frivilliga sexuella historia kan tolkas som samtycke i ofrivilliga sexuella situationer, men män förväntas inte ens pausa och fråga när en obekant person under dem skriker nej.</span></i></span></div>
<br />
Men... som så ofta när en historia verkar alltför osannolik för att vara sann så finns det också i denna dom en del omständigheter som inte framkommer i mediarapporteringen. Och de förändrar bilden rätt radikalt.<br />
<br />
Låt oss därför läsa och gå igenom vad <a href="http://www.scribd.com/doc/198775586/B-5865-13">domen</a> faktiskt säger (något som Politism uppenbarligen inte har gjort).<br />
<br />
Redan i inledningen av domskälen är det tydligt att tingsrätten inte anser att en P kan undkomma straff enbart genom att hävda att han inte förstod att A inte ville ha sex. I ett läge när ena parten säger nej kan det "enbart under mycket speciella omständigheter förekomma att det är fråga om missförstånd huruvida samtycke förelegat". Så vad är detta för missförstånd.<br />
<br />
Som vanligt i våldtäktsfall så står ord mot ord. Även om många delar i både A:s och P:s överensstämmer så skiljer dem sig i stora delar.<br />
<br />
A hävdar att de båda träffades tidigare på dagen. Hon har följt med honom hem, varvid de suttit i P:s soffa en lång stund och pratat. Under samtalet smekte då på varandra och efter ett tag gick de in i sovrummet för att ha sex. A är osäker på om hon vill ha sex och precis när P ska penetrera henne säger hon nej. P struntar i detta och penetrerar ändå. Upprepade gånger skriker A nej och försöker signalera med kroppen att hon inte vill. P verkar njuta av detta, håller henne för munnen, smiskar henne och försöker även vid ett tillfälle att penetrera henne analt. Efter samlaget försöker hon smita ut genom att säga att hon vill gå på toa. Han följer då efter henne och vill att de ska duscha tillsammans. P går in först och då smiter A ut.<br />
<br />
Även enligt P så träffas de både tidigare på dagen. I soffan hemma hos honom diskuterar de sex och han får veta att A sysslar med mycket "udda" former av sex. De går in i sovrummet för att ha sex. När han ska penetrera henne säger A ifrån varvid han avbryter. Sedan ligger de bredvid varandra och tar på varandra en lång stund. Efter ett tag signalerar A att hon vill ha sex, genom att sära på benen. Under samlaget uppger P att han återkommande försäkrar sig om A:s samtycke, både genom att fråga henne rakt ut (varvid hon nickar) och genom andra signaler (bland annat genom att låta A ta initiativet, bland annat ska hon ha tagit tag i P:s penis och fört in den självmant). A ska också tydligt markerat var gränserna går för henne. Bland annat säger hon i från när P försöker ta av henne tröjan och när han rör sin penis runt henne anus, varvid P respekterar detta. Vid ett flertal tillfällen säger A dock nej på ett mer tyst och stönande sätt, vilket P uppfattar som en del av spelet. Det är av denna anledning som P upprepade gånger försäkrar sig om samtycke. Det förekommer också smisk och dylikt från båda sidor. När P föreslår oralsex på slutet säger A i från att hon inte längre vill, varvid de slutar. När P sedan går för att duscha smiter hon ut.<br />
<br />
Detta är alltså de två historierna, varav ingen styrks av teknisk bevisning.<br />
<br />
Tingsrätten konstaterar alltså att kvinnan sagt nej och att det endast under mycket speciella omständigheter då kan vara fråga om att den andra parten inte förstått att samtycke inte föreligger. De konstaterar också att det faktum att A:s protester är lågmälda inte är en försvårande omständighet, eftersom hon befinner sig i en utsatt position då P är fysiskt starkare. A:s berättelse får också stöd av vittnesmål som efteråt beskriver henne som uppriven och psykiskt mycket illamående. En detalj som får historien att bli än sorgligare är att A även sedan tidigare lider av depression och ångest.<br />
<br />
P:s historia styrks till viss del av samtal som A haft med en nära vän dagen därpå, där hon beskrivit händelsen som ett missförstånd, snarare än en våldtäkt. Tingsrätten lägger mindre vikt vid detta samtal dels på grund av A:s mentala tillstånd och dels på grund av att vännen också kände P, varför A kan ha varit återhållsam med detaljer.<br />
<br />
Det är onekligen lätt att ta A:s sida i detta. Det är ytterst osannolikt att en person skulle hitta på en liknande historia och hennes mentala sammanbrott efteråt tyder på att det varit en skrämmande upplevelse. Samtidigt är beviskrav högt ställda i svensk rätt. En person är oskyldig till motsatsen bevisats och i grunden står ord mot ord.<br />
<br />
Tingsrätten konstaterar att kvinnan tvingats till sex men utifrån att mannens berättelse inte kan bortses i från, och att han enligt denna kontinuerligt inhämtat samtycke, så är det inte utom rimligt tvivel att han haft uppsåt till detta. Personligen tar jag inte för osannolikt att hovrätten kan ändra denna dom, men man hade nog behövt vara på plats i tingsrätten för att få alla detaljer och för att riktigt kunna ta ställning.<br />
<br />
Vad som är oroande är dock hur ensidigt domen framställs i media. P:s historia, där han återkommande ber om samtycke, beskrivs överhuvudtaget inte. I stället lösrycks citat om att han trodde att hon ville. I värsta fall kan detta få unga kvinnor att tro att det därför är lönlöst att anmäla även de mest uppenbara våldtäkter. <br />
Trots den friande domen finns det ett flertal positiva saker att lyfta fram ur domen:<br />
<br />
1. Tingsrätten fastställer att kvinnans samtycke är centralt. Som argument för frikännande framställs specifikt det faktum att mannen, enligt sin egen berättelse, återkommande frågat om samtycke och dessutom avbrutit när kvinnan tydligt visat att hon inte velat.<br />
2. Tingsrätten slår fast att kvinnan befunnit sig i en utsatt position och efteråt är i chock. Att ställa krav på en helt koherent berättelse, eller att hon skulle våga göra våldsamt motstånd, är inte rimligt.<br />
3. Tingsrätten lägger ingen vikt vid kvinnans klädsel eller tidigare sexuella historia. Inte heller läggs det någon vikt vid att hon initialt skickat signaler om att hon velat ha sex.<br />
<br />
Det är ingen trevlig dom att läsa, och den ger en dålig eftersmak. Politisms text är, trots att de inte läst domen, läsvärd och frågan är om situationen överhuvudtaget hade uppstått om den typ av samtyckeskultur de eftersträvar hade funnits. Mannen i historien har uppenbart en snedvriden bild av sig själv, kvinnor och sex.<br />
<br />
Men den där självklara rättsskandalen är något mer komplicerad än vad tidningsartiklarna ger uttryck av.</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-51249910976163465142013-10-26T02:55:00.001-07:002013-10-26T02:55:58.151-07:00Om konspirationsteorier och källgranskning<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-family: inherit;">Det har kommit till min kännedom att det på olika sidor på nätet florerar ett rykte om att statsministern ska ha köpt sex av en prostituerad i Halland. Polisen ska ha funnit graverande bevis för detta i ett kundregister hos en prostituerad, men såväl massmedia som Polisen har valt att tysta ner historien och inte gräva djupare.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">En bra ingång i historien är att läsa <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article15888520.ab">Cantwells sågning</a> av historien i en Aftonbladet-krönika för att sedan följa upp med <a href="http://avpixlat.info/2012/12/06/aftonbladet-prostituerads-anteckning-i-kundblocket-var-sfi-kurs/">Avpixlats sågning</a> av Cantwells krönika.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Det vi kan säga i korthet är att den enda uppgift som verkar finnas i historien är att texten "Fredrik Reinfeldt - Minister" förekommer i ett anteckningsblock som en prostituerad har använt, och där hon senare skrivit in olika kunduppgifter. Den nor<span style="font-family: inherit;">mala gången för såväl traditionell massmedia som för Polisen är att undersöka uppgiften och se om det finns något som styrker att Reinfeldt haft något samröre med kvinnan. "V</span></span><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;">em som helst kan skriva vad som helst i en anteckningsbok och därför undersöker om vi påståendet stämmer innan vi publicerar det", som Cantwell skriver.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Journalister är inte domare och kan gå ut med uppgifter utan att det är "utom allt rimligt tvivel" att någon är skyldig. Likväl krävs någon form av indicier eller bevis som styrker det man går ut med, annars är det bara skvaller.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Konspirationsteoretiker använder oftast en annan metod, nämligen att utgå från en teori (WTC sprängdes med bomber, amerikanerna landade aldrig på månen, statsministern är skyldig) och sedan misstänkliggöra alla uppgifter som pekar åt ett annat håll. En slags omvänd bevisbörda. I stort är det så Avpixlat jobbar, något som också styrks av meningen: "</span><span style="background-color: white; font-family: inherit;">Det finns inget i dessa uppgifter som styrker att statsministern är oskyldig". Ett påstående som är helt befängt, eftersom det tvärtom ska bevisas, eller åtminstone göras troligt, att han är skyldig.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Cantwell beskriver i sin krönika hur deras reportrar granskat fallet, talat med polis och sökt upp den prostituerade utan att vare sig hitta några indicier som pekar på att statsministern är skyldig eller någon som hävdar att så är fallet. Därmed går de inte vidare.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Avpixlat framför inte heller några indicier eller bevis på att statsministern är skyldig, utan angriper och misstänkliggör i stället Cantwells text. Detta sker inte genom att visa att han har fel, utan genom att spekulera i att det kan finnas hål i berättelsen. Även om Avpixlat skulle ha rätt i detta så styrker det inte deras tes på något sätt.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Dessutom är flera av invändningarna väldigt märkliga och bygger på konstiga antaganden. Avpixlatartikeln radar upp ett antal frågetecken som vid en närmare undersökning inte alls behöver vara särskilt konstiga. Här följer dem, med mina kommentarer:</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: inherit;"><b>Varför skulle en prostituerad i en traffickinghärva gå på SFI? </b></span><br />
<span style="background-color: white; font-family: inherit;">Kanske den märkligaste invändningen. Det finns prostituerade som samtidigt arbetar inom alla möjliga yrken, som samtidigt studerar et cetera. Varför skulle det inte finnas prostituerade som samtidigt läser på SFI? Det här är ju dessutom en uppgift som går att kontrollera för den som så vill.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;"><b>Var finns kopplingen mellan en anteckning om statsministern och SFI?</b> </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;">Det här känns också som en mycket konstig invändning. Det naturliga när man läser en språkkurs är väl att man samtidigt lär sig om samhället där språket talas. Namnet på den som leder landet är en ganska naturlig uppgift som borde förekomma.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><b><br /></b></span>
<span style="background-color: white;"><b>Varför skulle en anteckning om en SFI-kurs återfinnas i ett kundregister? </b></span></span><br />
<span style="font-family: inherit;">Här har vi en intressant fråga som onekligen kräver ett svar. För att få en mer ingående bild av uppgiften skulle man vilja veta hur registret ser ut i övrigt. Är den i övrigt enbart en samling av kundnamn och betalningar för tjänster eller blandas det med andra anteckningar. Om det förstnämnda är sant är det onekligen mer graverande att statsministerns namn är med, om det sistnämnda är sant är det onekligen inte särskilt graverande alls.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: inherit;">Jag har inte tagit del av förundersökningen själv. Jag har skummat delar av <a href="https://www.flashback.org/t2024504">Flashback 300-sidiga tråd</a> om ämnet. Inte världens bästa källa, men till skillnad från Avpixlat-artikeln finns det personer däri som uppger sig att ha gått till källan och kollat. De hävdar att det finns en hel del spridda anteckningar i "registret" som inte är relaterade till prostitution. Jag har inte verifierat detta, men som sagt gäller oskyldig tills motsatsen bevisats.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;">En annan intressant sak med anteckningen om statsministern är att den följs av anteckningar av väldigt skild art. Först texten "1600 ??????" som vi inte vet vad det handlar om. Sedan två anteckningar med liknande nummer och text som handlar om foto. Därefter namnet och kontaktuppgifter till en person som <a href="https://www.flashback.org/t2024504p129">enligt uppgift ska vara den prostituerades fotograf</a>. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;">Avpixlat hade här kunnat gräva djupare i saken och också ställt kritiska motfrågor till sig själv. Om detta är ett kundregister och statsministerns namn är med, varför finns inga kontaktuppgifter till honom (det är ju oftast själva poängen med ett kundregister)? Vad står egentligen i raden under Reinfeldt och är det på något sätt relaterat till honom eller kan det härledas till något annat? </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;">Avpixlat berättar inte mer än att det står "Fredrik Reinfeldt - Minister" i en anteckningsbok som också använts till att skriva ner kontaktuppgifter till kunder. Allt de skriver därutöver är i stora drag spekulationer.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;"><b>Är det inte trots allt mer logiskt att tolka denna uppgift på samma sätt som övriga namnuppgifter i kundregistret?</b></span></span><br />
<span style="font-family: inherit;">Det här är en förrädisk fråga, eftersom den i själva verket är ett obestyrkt påstående förklätt till fråga. Var har Avpixlat fått informationen att uppgiften inte tolkats på samma sätt som övriga namnuppgifter i kundregistret? Vad vi vet så har Polisen gått vidare med tolv namn, men hur många som de (likt statsministern) avfört som ointressanta vet vi inte. Inte heller om statsministerns namn har avförts på andra grunder än de övriga namnen. Avpixlat hävdar här någonting som de inte på något sätt belägger.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />
Senare i texten fortsätter dem med denna typ av löst spekulerande. Att Polisen spanat, avlyssnat och beslagtagit datorer för att avgöra vilka som är misstänkta föranleder Avpixlat att fråga varför de särbehandlat statsministern genom att inte ha beslagtagit hans dator och avlyssnat honom. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />
Ser ni tricket? Ingenstans i Cantwells text står det att Polisen har beslagtagit de misstänktas datorer och avlyssnat alla de misstänkta. E<span style="font-family: inherit;">n minst lika trolig tolkning är att polisen genom att avlyssna, spana och beslagta datorer från den prostituerade och dennes hallick har kunnat utvärdera vem de haft kontakt med och vilka namnuppgifter i registret som de därmed bör gå vidare med. Oavsett vilket så känns det högst sannolikt att Polisen haft mer material än kundboken att använda sig av för att bedöma vilka personer som är intressanta att undersöka. Ingenstans hävdar Polisen att de avlyssnat, spanat och beslagtagit datorer enbart utifrån namn som förekommer i "kundregistret". </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />
Så den stora frågan är: har Avpixlat något som helst belägg för sitt påstående att statsministern särbehandlats eller spekulerar de bara hej vilt? </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;"><b>Sedan när blev en prostituerad och hennes hallick trovärdiga uppgiftslämnare och sanningsvittnen i en brottsutredning där de själva figurerar?</b></span></span><br />
<span style="background-color: white; font-family: inherit;">Det här är onekligen en vettig invändning och något som Cantwell borde funderat över innan han publicerade krönikan. Är väl dock en intressant uppgift att ingen anklagar statsministern för att ha köpt sex.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span>
<span style="background-color: white;"></span>
<span style="background-color: white;"></span>
<span style="background-color: white;"></span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;">Det var de huvudsakliga invändningarna som Avpixlat framfört och som inte verkar bära särskilt mycket substans. Det är värt att notera att Avpixlat-redaktionen naturligtvis själva också skulle kunna göra research. Jag väntar med spänning på en artikel som kan visa att statsministerns namn förekommer i något som enbart är ett kundregister, att statsministern särbehandlats av Polisen, eller några andra av de spekulationer som framförs. Men fram till dess att de gjort det så kan det inte betraktas som annat än ogrundade rykten.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;">Värt att notera är att Avpixlat även i övrigt använder "skyldig till motsatsen bevisats"-logik. I slutet spekulerar de i varför Polisen valt att mörka fallet. En försvårande omständighet för detta resonemang är att anteckningen om Reinfeldt är med i förundersökningsmaterialet som vem som helst kan ta del av. Detta resonerar inte Avpixlat kring utan frågar sig i stället om det varit rent "slarv" som gjort att Polisen "glömt" att sekretessbelägga uppgiften. Några belägg för att Polisen försökt mörka någonting har man dock inte.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;">Det är inte seriöst.</span></span></div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-39766855782684412692013-01-11T03:13:00.000-08:002013-10-26T08:03:13.510-07:00Att vara nyliberal men ändå inte - min analys av Centerpartiets idéprogram<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal">
Det har varit mycket ståhej i media runt förslaget till Centerpartiets idéprogram. Här kommer min korta analys:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Centerpartiet har blivit nyliberalt, hävdar vissa debattörer och skribenter. Det är vi inte alls, säger centerpartisterna, som försvarar sig med att programmet slår fast rätten till sjukvård, utbildning och mycket annat. Det stora problemet är att båda har rätt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Visst är stora delar av idéprogramsförslaget en beskrivning av vad staten ska garantera sina medborgare. Trygghet, allmän välfärd et cetera. Samtidigt utgår programförslaget från starka ideologiska markeringar, som inte kan beskrivas som något annat än nyliberala. Så här skriver exempelvis idéprogramsgruppen i ett av de inledande styckena:</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: x-small;">"Centerpartiet anser att en människas frihet i grunden
endast kan begränsas av hänsyn till andra människors lika rätt till frihet.
Alla människor ska ha rätt att göra egna livsval så länge de inte skadar någon
eller begränsar andra människors frihet." s.6</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p>En människas frihet får alltså endast begränsas av att de inte skadar eller begränsar andras frihet. Något som normalt sett innebär en nattväktarstat. Eller nyliberalism som det också kallas. Inte undra på att media och medlemmar blir förvirrade. Senare i programmet skriver gruppen så här om statens roll:</o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><br /></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: x-small;">"Staten finns i grunden till för att försvara
människors fri- och rättigheter. Samtidigt kan staten, om den överskrider sina
befogenheter, eller tar allt för stora resurser i anspråk, inskränka dessa fri-
och rättigheter. <i>Centerpartiet anser därför att staten bör vara så liten som
möjlig</i>t." (min kursivering) s.11</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p>Frågan är hur en stat som är så liten som möjligt ska kombineras med en välfärdsstat som garanterar vård, utbildning, omsorg och mycket mer till alla medborgare. Det går inte ihop. </o:p>Centerpartiets idéprogramsgrupp har i sitt försök att bli "så tydliga som möjligt" drivit den ideologiska beskrivningen till en så extrem nivå att den blivit ett nyliberalt manifesto. Samtidigt har gruppen bevarat många socialliberala inslag från tidiga program, vilket skapat en otydlig röra där ideologi och förslag spretar åt helt olika håll. En sammanfattning av programmet skulle kunna se ut så här.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: x-small;">"Vi i Centerpartiet är i grunden nyliberaler, men råkar
samtidigt tycka att staten ska garantera följande saker: fri och allmän
sjukvård, fri och allmän utbildning, fri och allmän äldreomsorg, grundläggande levnadsstandard, allemansrätten, goda förutsättningar i alla delar av landet, servicen på
landsbygden, jämställdhet mellan kvinnor och män, att förhindra diskriminering,
rent vatten, bra luft, en progressiv miljöpolitik, ett levande civilsamhälle samt
en del andra saker. Men staten ska samtidigt vara så liten som det bara går."</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den stora utmaningen när det gäller att skriva om programmet handlar därför inte om perifera frågor som månggifte eller arvsrätt, utan om att beskriva partiets ideologi så att den stämmer överens med de värderingar och idéer man i övrigt ger intryck av. För bortom de ideologiska markeringarna är programförslaget socialliberalt, där staten ska finnas till av en mängd olika skäl; för att utjämna förutsättningarna mellan folk genom att tillgodose en allmän välfärd, hindra diskriminering och garantera service på landsbygden, för att föra en aktiv miljöpolitik och för garantera alla en skälig levnadsstandard. Med det följer per automatik att individens frihet kan begränsas till förmån för dessa mål, allt annat vore ohållbart. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
"Vi i Centerpartiet har alltid velat och kommer alltid att vela", ska Gunnar Hedlund en gång i tiden ha sagt. Det nya förslaget till idéprogram är inte annorlunda. Ska Centerpartiet bli tydliga måste "vi är nyliberaler, men..." tas bort och ersättas med en tydlig ideologisk grund som går ihop med partiets värderingar, "vi är socialliberaler, därför att...".</div>
</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-36935223955481641482012-12-18T13:56:00.003-08:002014-01-11T12:22:13.450-08:00Som fan läser bibeln - eller som Aftonbladet läser Centerpartiets idéprogram.<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Jag har inte köpt en kvällstidning på åratal. Av goda skäl. Den sensationsjournalistik, byggd på lösa faktamässiga grunder, som genomsyrar kvällspressen ligger inte långt från skvallertidningars fiktion.<a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15951547.ab"> Dagens ledartext</a> om Centerpartiets idéprogram är inget undantag. Anders Lindberg har lyckats koka ihop ett sammelsurium av halvsanningar, skarvningar och direkta lögner för att få programmet att framstå som så radikalt och ensidigt som möjligt. Låt oss gå igenom texten och se hur den håller för fakta.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Anders Lindberg beskriver idéprogrammet som <i>"</i><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"><i>ideologiskt renlärigt. Centerpartiet kallar sig liberalt men frågan är om inte libertarianskt vore en bättre beteckning."</i> Detta förstärks i slutet av ledaren med texten </span><i><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;">"Programmet rör sig i en politisk idévärld där</span><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"> skatt i grunden är stöld</span><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"> och </span><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;">staten existerar eftersom medborgarna avstått makt i utbyte mot beskydd</span><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;">."</span></i></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Så låt oss läsa vad det står i <a href="http://www.centerpartiet.se/Documents/Id%C3%A9program/En%20h%C3%A5llbar%20Framtid-f%C3%B6rslag.pdf">idéprogrammet </a>om skatt och om statens roll. Vi börjar med skatt:</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><i>"Det offentliga samhället har rätt att beskatta medborgarna för att finansiera gemensamma offentliga </i><i>angelägenheter. Beskattning begränsar dock människors självbestämmande, och därför måste skattemedel användas varsamt så att de bidrar till att stärka människors frihet och självbestämmande." (s.6)</i></span></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Det lät ju liberalt förvisso, men "skatt är stöld"? Ganska långt därifrån. Tvärtom framhålls ju behovet av offentliga angelägenheter och senare i programmet framhålls också hur regionernas beskattningsrätt ger dem möjlighet att utvecklas utifrån sina egna behov.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;">"Genom decentraliserad lagstiftnings- och beskattningsrätt får varje del av Sverige redskap för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar."</span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Så där får Anders Lindberg direkt underkänt. Står det någonstans då att staten i grunden existerar för att <span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"><i> "medborgarna avstått makt i utbyte mot beskydd."</i>? På sidan 11 i idéprogrammet finns väl den närmaste formuleringen:</span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;">"Staten finns i grunden till för att försvara människors fri- och rättigheter." (s.11)</span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;">Men Lindbergs tolkning faller hårt om man betänker vilka fri- och rättigheter det är som behandlas i programmet.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;">Människor har en rad grundläggande behov. Mat, kläder, tak över huvudet och vård i händelse av sjukdom är exempel på nödvändigheter som alla ska ha rätt till. (s.6)</span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;">Rätten till rent vatten, ren luft och en giftfri miljö är grunden för liv och hälsa. (s.6)</span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;">Diskriminering hindrar människor från att förverkliga sin fulla potential, därför kan diskriminering </span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<i><span style="font-family: inherit;">aldrig accepteras. Alla människor har samma grundläggande rättigheter. (s.7)</span></i></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<span style="font-family: inherit;">Bara för att nämna några. Återigen är programmet hyfsat liberalt, men långt ifrån den nattväktarstatslibertarianism som Anders Lindberg försöker få det att verka som.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Den här typen av direkta felaktigheter om programmet blandas hejvilt med förslag som tas bort från sin kontext för att verka betydligt mer radikala än de i verkligheten är. Som exempelvis skriver Lindberg så här: </span><span style="font-family: inherit;"><i>"</i><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"><i>Centerpartiet öppnar även för att ta bort skolplikten [och] avskaffa anställningsskyddet. </i>Dessa förslag beskrivs också som direkt verklighetsfrämmande att implementera i praktisk politik. Men satta i sin kontext är de betydligt mildare. Så här lyder idéprogrammets text om skolplikten:</span></span><br />
<span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"><i>"I ett tillstånd av globalitet där arbetsmarknaden vidgats till att omfatta hela världen är det omodernt </i></span><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;"><i>att garantera barnens rätt till utbildning genom att mäta tiden i klassrummet" </i>och därför anser Centerpartiet<i>"</i></span><i><span style="line-height: 18px;">att dagens skolplikt, som utgår från barnets </span><span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;">plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt". (s.14)</span></i></span><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;">Skolplikten ska alltså tas bort, men den ska ersättas med en läroplikt. Så har det exempelvis sett ut i Danmark de senaste 198 åren. Lindberg som avvisar förslaget som "verklighetsfrämmande" kanske skulle ta sig en resa över Öresundsbron?</span></span><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;">Vad gäller att avskaffa anställningsskydd står det såhär i programmet:</span></span><br />
<i><span style="font-family: inherit;"><span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;">"Centerpartiet eftersträvar en modell där spelreglerna för arbetsmarknaden fastställs av arbetsmarknadens parter i stället för genom lagstiftning. Detta skapar en mer flexibel och långsiktigt hållbar ar</span><span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;">betsmarknad. Det innebär också att delar av den lagstiftning som omgärdar arbetsmarknaden behöver </span><span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;">avvecklas."</span></span></i><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;">Eller som den här politiken var känd fram till mitten av 70-talet: "den svenska modellen". Än idag är Sverige ett av få länder som exempelvis inte har någon minimilön och där anställningsskyddet till stor del regleras utanför lagen.</span></span><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;">Vad som är än mer befläckande än att Lindberg inte verkar ha brytt sig om att läsa igenom idéprogrammet är att han inte heller verkar ha förstått vad ett idéprogram är för något. Detta trots att han i kommentarsfältet länkar till <a href="http://www.centerpartiet.se/Nyheter/Arkiv-2012/Centerpartiet-presenterar-framtidens-ideer-/">en sida</a> som förklarar skillnaden mellan idéprogram och partiprogram. Idéprogrammet, som detta är, beskriver de visioner och utopier som partiet arbetar gentemot. Partiprogrammet är det praktiska handlingsprogrammet som förklarar den politik som skulle kunna genomföras under överskådlig tid. Ändå behandlar Lindberg förslagen som om de vore dagspolitiska utspel och kallar programmet genomgående för "partiprogram".</span></span><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><i><span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;">"</span><span style="background-color: white; line-height: 18px; text-indent: 15px;">Förslaget till partiprogram är politisk teori på hög nivå, de stora filosoferna talar mellan raderna, men som praktisk politik är det helt verklighetsfrämmande."</span></i></span><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><br /></span>
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;">Japp. Eftersom det inte är menat som praktisk politik är det kanske inte så konstigt. </span><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><br /></span>
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;">Att skriva en ledare om Centerpartiets idéprogram utan att varken ha läst igenom programmet ordentligt eller förstått meningen med programmet var kanske inte så lyckat ändå?</span><br />
<span style="line-height: 18px; text-indent: 15px;"><br /></span>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-size: x-small;">Som en liten sidonotering tycker jag att idéprogrammet i grunden är bra. Det är liberalt (men knappast libertarianskt) och många av de saker som upprör Anders Lindberg (typ att folk bör få gifta sig med vilka de vill och själv välja vem som ska ärva dem) tycker jag borde vara självklart redan idag. Lite finslipning så kan det bli riktigt bra.</span></div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-57229454161076602862012-07-25T22:41:00.003-07:002012-07-25T22:41:49.109-07:00Walraff återuppstår<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal">
Günter Walraff är en fascinerande person. På 60-talet
revolutionerade han journalistiken genom att arbeta under-cover i olika
storföretag och avslöja oegentligheter. Ordet wallraffa betyder än i dag att
journalister arbetar under falsk identitet. Utöver sina journalistiska
gärningar har han torterats och suttit 14 månader i fängelse efter att ha
demonstrerat mot militärregimen i Grekland.
Nyligen kom han ut med en ny bok <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9113034197">Rapport från vår sköna nya värld</a> med
åtta färska reportage.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Merparten av reportagen bygger på klassiskt wallraffande.
Den 70-årige Wallraff lyckas göra trovärdiga utklädnader som den somaliska
flyktingen Kwami eller den 49-åriga telefonförsäljaren Michael. Han infiltrerar
Lidls brödfabriker och telefonförsäljningsbolag och ger sig ut i det tyska
samhället som svart och som hemlös.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Boken är spännande och visar ibland på en häpnadsväckande
fräckhet. Folk som öppet är rasistiska och telefonförsäljare som öppet bedrar
sina kunder. Perspektivet är jordnära och ger en vardaglig bild av livet för de
som befinner sig på samhällets botten.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Upplägget på boken hade dock önskat mer. Wallraff driver i
grunden en tes, att globaliseringen och liberaliseringen vridit tillbaka
fackförbundens landvinningar och skapat en stor grupp som arbetar under tidigkapitalistiska
förhållanden. Sex av de åtta reportagen sorterar under detta tema, men de två
första i boken behandlar rasism och hemlöshet. Det passar inte riktigt in.
Samtidigt är det dessa reportage som på många sätt är de mest intressanta. De
bygger nästan enbart på hans egna erfarenheter som förklädd journalist, medan
de övriga i boken i högre grad bygger på andrahandsuppgifter och statistik. Sådant
kan andra än Wallraff göra med större finess. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Bok ger en intressant inblick i samhällets botten. Att
strukturen inte är perfekt och att vissa reportage håller lägre kvalité kan man
ha överseende med. Än idag finns det ingen som wallraffar så bra som Wallraff.<o:p></o:p></div>
</div>Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-52478265449171905062012-07-11T22:15:00.001-07:002014-01-11T12:22:33.901-08:00Att gå över gränsen<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
SvD Brännpunkt publicerar idag <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-missar-chansen-till-full-pott_7338728.svd">en artikel</a> från en bitter stockholmare som vägrar tro att Malmö kunde få Eurovision på ärlig väg. Det ser han som så osannolikt att artikeln avslutas med långa insinuationer om att Percy Nilsson och Hugo Stenbeck mutat till sig finalen från SvT. Naturligtvis finns inga belägg. Det är personangrepp och det är lågt. <br />
<br />
<b>Hur tänker SvD när de publicerar mutanklagelser på sin opinionssida utan att det backas upp av någon fakta?</b><br />
<b><br /></b>
Utöver det dryper artikeln av låga angrepp. Malmös erfarenhet av att hålla internationella arrangemang exemplifieras med att vara först med "squash i glasbur". Kanske hade värdskapet för handbolls-vm varit en mer ärlig jämförelse. Och arenan, som i storlek är att jämföra med Globen, omskrivs som "den typ tjugonde största". Berglund frågar också i hur många vinklar man kan filma Turning Torso, som om det inte fanns något annat av värde i staden (den där bron till exempel). För de som aldrig varit utanför tullarna kanske det är roligt.<br />
<br />
De som faktiskt är intresserade av fakta, till exempel varför Friends Arenas storlek passar melodifestivalen men inte Eurovision, kan läsa SvT:s <a href="http://www.svt.se/melodifestivalen/malmo">egen motivering här</a>. De som vill ha tjuvnyp från bittra stockholmare och ogrundade mutanklagelser kan läsa SvD.</div>
Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-58095406663550602332012-07-11T06:11:00.001-07:002012-07-12T09:37:45.280-07:00Tramsundersökning från SOM-institutet<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
TT rapporterar idag att Melodifestivalen är vår tredje vanligaste ritual i Sverige, slagen enbart av att fira midsommar och den egna födelsedagen. <span style="background-color: white;">Högtider som nationaldagen, första maj och att fira skolavslutning hamnar efter. </span><span style="background-color: white;">Bland annat </span><a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/melodifestivalen-var-nya-ritual" style="background-color: white;">DN</a><span style="background-color: white;"> rapporterar vidare. </span><br />
<span style="background-color: white;">Vad som inte sägs är att undersökningen bygger på att de intervjuade fått en lista på ritualer och sedan kryssat i vilka av dessa som firades förra året. Men SOM-institutet verkar ha glömt bort några stycken. Jul, påsk, nyår och lucia bara för att nämna ett fåtal. Det kanske kan ha påverkat resultatet?</span></div>Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-13620655734730930462012-07-10T13:23:00.003-07:002012-07-12T09:36:55.058-07:00Recension: Det amerikanska folkets historia<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal">
Ha. Blev inte någon fart på bloggandet direkt. Här kommer dock en
recension av ”Det amerikanska folkets historia”, en bok som jag fick i
födelsedagspresent i år.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiojvlVf1xUNQ6ZJTRKIpeIGOKfvRU-vJHOjLTriKLEKPG3_PyOaLMx7El4shz1KkoX0GKX2roBvA92tIR-VyWN-P9xh7fEMwHfHu4cH0cmpnvzTWDu0QSN6G7gpHX_jJynHmQhfHSc5ep/s1600/9789170370618_large_det-amerikanska-folkets-historia-makten-och-medborgarna-fran-columbus-till-clinton_pocket.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiojvlVf1xUNQ6ZJTRKIpeIGOKfvRU-vJHOjLTriKLEKPG3_PyOaLMx7El4shz1KkoX0GKX2roBvA92tIR-VyWN-P9xh7fEMwHfHu4cH0cmpnvzTWDu0QSN6G7gpHX_jJynHmQhfHSc5ep/s1600/9789170370618_large_det-amerikanska-folkets-historia-makten-och-medborgarna-fran-columbus-till-clinton_pocket.jpg" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
We are the 99 percent, skanderade demonstranterna utanför
Wall street i fjol, i protest mot ett politiskt system som de upplever gynnar
ett fåtal på massornas bekostnad. Men redan 1980 skrev Howard Zinn ”Det
amerikanska folkets historia” där han, enligt sina egna ord, avser att beskriva
historien utifrån de 99 procentens perspektiv. Det är de fattiga vita, de
svarta, arbetarna, kvinnorna, indianerna och medelklassens vardag och kamp som han
försöker belysa, snarare än presidenternas och de rika affärsmännens.
Utgångspunkten är att USA:s historia inte är dess presidenters, utan dess folk.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Till en början är Zinns bok spännande. Det som ofta är
parenteser eller bisatser i de konventionella historieböckerna lyfts upp till
centrala fakta och genomgripande perspektiv. Colombus brutala slakt av
indiander beskrivs utifrån resornas syfte att föra hem guld. Det amerikanska
frihetskriget och självständighetsförklaringen beskrivs utifrån de fördelar som
dessa gav åt de privilegierade grundlagsfäderna. Merparten av USA:s alla krig beskrivs
utifrån affärsintressen. Att Colombus resor finansierades i vinstsyfte eller
att grundlagsfäderna var rikemän är knappast nyheter, men när dessa fakta blir
centrala för framställningen förändras historien. Det är spännande och
ögonöppnande.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Emellanåt lyfts också nya fakta fram som, i alla fall jag,
inte har hört förut. Exempelvis visar
Zinn att de många slavupproren i sydstaterna ofta understöddes av både vita
tjänare (som också levde under slavliknande förhållanden) och fattiga vita arbetare.
Genom noggrann historisk statistik visar han också de enorma deserteringar som
präglat nästan alla amerikanska krig från frihetskriget och framåt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I grunden är det en tragisk historia om de svaga gruppernas
ständigt misslyckade kamp. Samtidigt bottnar den i en positiv människosyn.
Historiskt är det inte vita som förtryckt svarta eller män som förtryckt
kvinnor, utan en liten vit elit som förtryckt majoriteten. Även om de stora
massorna enligt Zinn i många fall ger med sig och stöttar förtrycket finns det
otaliga fall av motsatsen. Missnöjet bubblar ständigt under ytan.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter de första
hundra sidorna blir boken dock plågsamt repetetiv. Efter amerikanska
inbördeskriget handlar boken nästan uteslutande om strejker, arbetaruppror och
misstro mot politiken från massorna, samtidigt som ledarna startar krig och
genomför reformer för att kontrollera de fattiga. Förutsägbarheten är stor.<o:p></o:p><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det socialistiska perspektivet gör också att verkligheten då
och då ritas om efter kartan, snarare än tvärtom. Indianerna beskrivs som genuint
intresserade av jämställdhet, bland annat med stöd i att vissa indianstammar
lät kvinnor rösta fram det styrande rådet av män. Samtidigt beskrivs den
kvinnliga rösträtten i USA som ett sätt att kontrollera kvinnornas förtryck
genom att låta dem att rösta mellan ett av två partier. Det amerikanska folkets
stöd för andra världskriget ifrågasätts utifrån relativt blygsamma deserteringssiffror samtidigt som Maos revolutionsarmé utan vidare beskrivs ha ”stort folkligt stöd.
Zinns måttstock är väldigt anpassningsbar.<o:p></o:p><br />
<br />
Perspektivet döljer också de framgångar som faktiskt vunnits. Det faktum att de rika har en lika stor andel av rikedomarna idag som i början av 1900-talet framställs som att status quo har rådit under hela perioden. Men har inte den totala kakan växt ganska enormt under samma tid? </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ju mer insatt man är i ett visst historiskt skeende, desto
mer ifrågasättbar framstår också Zinns historieskrivning. Exempelvis hävdar
Zinn att Kinas intåg i Koreakriget berodde på att amerikanska trupper krigade
sig in över den kinesiska gränsen. Men enligt Jung Changs gedigna Mao-biografi (en
tegelsten som väl utmanar Det amerikanska folkets historia) beskrivs istället
hur Mao ända från start stötte Nordkoreas krig, för att vinna fördelar i ett
strategiskt maktspel mot ryssarna. Efter att Nordkorea i stort sett var slaget
pumpades kinesiska trupper in, mot Kim Il-Sungs önskan, och förlängde kriget i
två år. Sådana diskrepanser fäller naturligtvis en skugga även över annan
påstådd fakta i boken.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En delförklaring till den skeva historiebeskrivningen ligger
i att Zinn aldrig verkar tänka tanken att människor – och framförallt
organisationer - kan ha multipla mål och värderingar. Om en amerikansk
politiker belyser hur ett visst krig är bra för affärerna tas det som intäkt
för att kriget startats av affärsmässiga skäl. Men politiker har ju alltid
försökt försvara sina åsikter ur en mängd olika perspektiv. Ett krig som
startas av humanitära skäl har naturligtvis enklare att vinna stöd om befolkningen
dessutom tror att det inte är skadligt för ekonomin. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Trots dessa invändningar är Zinns bok mycket intressant. Den
belyser nya perspektiv och tar upp fakta som sällan lyfts fram i ljuset. Läses
den med kritiska ögon kan den, som omslaget säger, vara ett välbehövligt
motgift mot den normala historieskrivningen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Amerikas historia är dess presidenter är ett uttryck som
Zinn försöker bekämpa. I Sverige sägs ibland att Sveriges historia är dess
konungars. Men precis som det bakom varje president har funnits miljontals
vanliga medborgar som kämpat, gjort uppror och påverkats av presidentens beslut
finns det i den svenska historien bönder, arbetare och förtryckta vars
perspektiv sällan lyfts fram. Även svenska historieböcker lider av ett enormt
fokus på konungar och adel. Frågan är vem som ska skriva Det svenska folkets
historia?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
</div>Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-12987332247131119402012-07-02T09:08:00.003-07:002012-07-12T09:37:17.355-07:00Mytdödaren 1: Hälften av Greklands poliser röstar nynazistiskt<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<i><span style="font-size: x-small;">Under beteckningen "mytdödaren" tänker jag ta kål på moderna myter som florerar, både på nätet och i dagstidningar, och där upphovsmannen glömt att göra faktakollen.</span></i><br />
<div>
<br /></div>
<div>
En myt som florerat på internet ett bra tag nu är att 50 procent av poliserna i Grekland röstade på det nynazistiska partiet Gyllene gryning (<a href="http://www.theblaze.com/stories/report-more-than-half-of-greek-police-officers-estimated-to-have-voted-for-neo-nazis/">länk</a>, <a href="http://digitaljournal.com/article/326980">länk</a>, <a href="http://greece.greekreporter.com/2012/05/11/more-than-half-of-police-officers-voted-for-neo-nazi-party/">länk</a>, <a href="http://www.rt.com/news/greek-police-vote-nazis-350/">länk</a>). Denna uppgift användes också i Aftonbladets <a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/article15056801.ab">ledare häromdagen</a>, fast då om Atens poliser istället för Greklands. Uppgiften ska komma från den grekiska dagstidningen <a href="http://www.tovima.gr/">To Vima</a>, men ingen källa ger någon direktlänk. Bara det är ett orostecken. Flera av källorna anger dock hur To Vima ska ha kommit fram till denna upptäckt.<br />
<br />
<b>Precis som alla moderna demokratier har Grekland valhemlighet. Hur kan To Vima då veta hur just poliser har röstat?</b><br />
<br />
Det kan de naturligtvis inte. Däremot finns det ett intressant undantag i den atenska vallagen som gör att grekiska poliser <a href="http://www.ypes.gr/en/Elections/NationalElections/DeputyElections/ElectionCatalogue/#a4">inte behöver rösta där de bor</a>. Om de tjänstgör utanför sin hemkommun kan de skriva upp sig på en speciell röstlista och istället rösta där de arbetar. I varje vallokal finns det därmed information om hur många utomstående poliser som röstat just där. Och i vallokalerna runt upploppspolisstationen Ellas var 20-30 procent av de röstande utomstående poliser. Där fick också Gyllene gryning många röster. Det handlar om 13-19 procent, jämfört med cirka 6 procent för riket som helhet.<br />
Utgår man från antagandet att övriga väljare röstat exakt som rikssnittet innebär det att nästan hälften av poliserna röstade på Gyllene gryning. Men det förutsätter alltså att de övriga väljarna inte avviker alls från det nationella genomsnittet, vilket är ett högst osannolikt antagande.<br />
<b><br /></b><br />
<b>Finns det något som tyder på att dessa väljare skulle avvika radikalt från snittet?</b><br />
<br />
Ganska mycket skulle jag säga. Det faktum att mer än en femtedel av väljarna i dessa valdistrikt är utomstående poliser säger väl en hel del. Det handlar om stadsdelar i Aten som är hårt drabbade av upplopp och våldsamheter i samband med den ekonomiska krisen. Så hårt drabbade att poliser inkallade från andra kommuner utgör en mätbar och betydande minoritet i valen. Extremism odlas ofta där situationen känns hopplös. Och det gör den troligen för de invånare som får se sina stadsdelar förstöras i våldsamma upplopp.<br />
<b><br /></b><br />
<b>Så för att sammanfatta:</b><br />
Att femtio procent av Greklands poliser är nynazistiska bygger på en högst hypotetisk beräkning som utgår från antagandet att de atenare som fått se våldsamma upplopp slå sönder deras kvarter röstar exakt likadant som grekerna i övrigt. </div>
</div>Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1458747858313912226.post-53792569755519829292012-07-01T23:31:00.002-07:002012-07-01T23:31:52.167-07:00Tillbaka till bloggandet<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det är sommar och återigen jobbar jag på Södermanlands Nyheter uppe i Nyköping. Jag skriver två texter om dagen men konstigt nog så gör det bara att suget att skriva än fler texter bara ökar. Så tänkte starta upp bloggandet igen, men en blandning av lite politiska texter och annat. Får se vad som kommer här.</div>Erik Hultgrenhttp://www.blogger.com/profile/16817752739396707664noreply@blogger.com0